2020-07-03: Morgonandakt

Fredag, 3 Juli, 2020.
Psalm 184 – ”Jesus kär, var mig när.”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Kristus, du livets källa. Pris vare du som åter låtit mig vakna till ännu en dag. Ännu en dag med dig vid min sida. Ännu en dag vill du klä mig i din nåd och rättfärdighet. Hjälp mig att leva för dig, Herre, idag och alla dagar. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 14:43-52

Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!« När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till dem: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.« Alla övergav honom och flydde. En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.

Betraktelse

Vi får här bevittna hur vå Herre blir förråd och gripen. För den som vill läsa andra vittnesuppgifter kan Matt 26:47-56, Luk 22:47-53 eller Joh 18:1-12 läsas. Jesus och apostlarna möter så denna folkskara som bär svärd och påkar. Markus ger oss i övrigt talande få detaljer. Vi låter aposteln Johannes komplettera vår bild och ser då att folkskaran är den romerska vakten och översteprästernas och fariséernas väktare – alltså tempelvakter.

Det var påsk och hela Oljeberget var sannolikt fyllt av pilgrimer som skulle fira högtiden. Det var alltså risk för att smärre inbördeskrig, om pilgrimerna skulle bli uppretade. Ändå väljer man att gripa Jesus, där och då. Situationen såg hopplös ut. Men i själva verket är Jesus den som går segrande ur situationen. Han går bara i den riktning som Fadern bestämt att han måste gå. Jesus är slagen till marken men ändå Herre över situationen.

Vers 50, alla övergav honom och flydde,är på många sätt en sorglig vers, som jag menar säger mycket om människan. Redan i lustgården gömmer Adam och Eva sig då de hör att Herren Gud går i trädgården – ty de har fått vetskap om att de är nakna. Här, i Markusevangeliets passionsberättelse, är det lärjungarna, apostlarna – de som skulle bära vittnesbörd om Kristus som de levt sida vid sida med, som bara ger sig av. De drar! Deras vilja och handlade styrdes av vad de såg och inte av vad de trodde.

Synden här består inte i att de flyr för sina liv, utan att de inte tror. Deras tanke var ännu fäst vid korset som ett redskap för avrättning och inte som ett segertecken. Men är det ändå inte lite befriande att Kristus lagt sin skatt, sitt evangelium, i så bräckliga lerkärl som dessa apostlar, sådana som du och jag? Tänk att vi, trots alla vår sår och krämpor, får bära vidare skatten till andra människor – evangeliet om Jesus Kristus. Vår stolthet och glädje!

Förbön

Herre, du för vilken ingen situation kan vara hopplös, bevara mig denna dag i ditt ljus och i din sanning. Må din gode Ande i mitt hjärta finna en beredd boning. Hjälp mig att likt Jesus gå i den riktning som du pekar. Må jag leva för att tala om att du är Livet. Pris vare dig, o Gud, ty du grep in.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.

Välsignelse

Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig, och vare dig nådig. Herre vände sitt ansikte till dig, och give dig frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Tack till vännen Helge Antonsson, prästkandidat, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: