2020-06-29: Kvällsandakt

Måndag, 29 Juni, 2020.
Psalm 445 – ”Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 14:3-9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Betraktelse

Jesus är bjuden på måltid med sina lärjungar hos Simon den spetälske i Betania. Vi vet inget mer om denne man med det märkliga namnet eller om hur det kan komma sig att han tar emot måltidsgäster i sitt hem. Bara det visar att det finns mycket och många i Jesu omgivning som vi aldrig får mer än en hemlighetsfull glimt av.

En ytterligare påminnelse om att det finns så mycket vi inte vet om och kring Jesus är berättelsens fortsättning om ”en kvinna” utan namn, som ”kommer” in i huset och överöser Jesu huvud med en sagolikt dyrbar parfym. Kanske visste vare sig Jesus eller någon annan vem denna uppenbart självständiga och förmögna kvinna var, även om hon visste en del om vem Jesus var och ville hylla honom maximalt för det. Ja, själva handlingen är nästan skandalös i sitt överdåd, och väcker också känslor av olika slag – både stark kritik (från lärjungarna), men också stark uppskattning (från Jesus själv)!

Till och med efteråt har Jesu efterföljare haft litet svårt att hantera denna makalösa hyllning, vem som gjorde den och varför. Evangelisten Lukas har en liknande och känslostark berättelse om en ”synderska” som med tårar och parfym smörjer Jesu fötter, när han är bjuden till måltid i ”fariseen” Simons hus; men där handlar det mer om en ordlös syndabekännelse och en lika ordlös syndaförlåtelse, mellan kvinnan och Jesus. – Evangelisten Johannes menar också i kap. 12 att smörjelsen ägde rum i Betania, men i en mer välkänd miljö: hemma hos Martha, Maria och Lasaros, med systern Maria som agerande.

Märkligt nog är det inte några motståndare som kritiserar kvinnans hyllning mest och därmed indirekt Jesus själv – för om det var fel att ge en sådan gåva, var det då rätt att ta emot den? Nej, kritiken kommer från lärjungarna som grupp (Joh. 12: enbart Judas Iskariot). Och när Jesus tar henne i försvar, tycks detta (i Matt. och Mark.) vara så anstötligt att det får Judas att gå bort och förråda Jesus till översteprästen.

Men lärjungarnas indignerade kritik har väl visst fog för sig – den återspeglar ju Jesu egen grundhållning, att det bästa en rik människa kan göra är att ge bort det hon äger till de fattiga? Deras reaktion kan väl egentligen ses som frukten av lång lärjungaträning; ungefär som när vi rikisar i Sverige i stället för en dyrbar present till den som redan har allt ger pengar till Röda Korset eller Rädda Barnen (och skickar födelsedagsbarnet ett papper om saken, för säkerhets skull).

Men Jesus håller ändå inte med dem. Kvinnan gjorde rätt, hon gjorde en god gärning mot Jesus själv, och den tar han emot som ett helt befogat kungligt förhärligande och erkännande av vem han är, nämligen också Guds Smorde, som förhärligas genom att dö för människorna. Och det hon gjorde är ett profetiskt tecken av tro, hopp och kärlek, som skall kommas ihåg överallt och alltid där evangeliet förkunnas i världen – även om ingen kom ihåg hennes eget namn (!).

Att det ihågkomna namnet inte är det viktiga med en människa kan ”Pontius Pilatus” vara en påminnelse om. Hans namn är i den apostoliska trosbekännelsen ihågkommet i alla sekler för en feg och skamlig handling, medan hennes hängivna handling av sann tro inte behöver fästas vid ett namn för att äras i alla evangeliets sekler.

Förbön

Käre far, tack för den här dagen, och för den här stunden med dig just nu. Tack att du vill komma och vara också i mitt hem, i mitt liv, i mina sammanhang. Denna kväll ber jag dig: hjälp mig att på allvar visa min kärlek till dig, att frikostigt ge till dig av allt det jag har fått. Hjälp mig att ge inte bara av mitt överflöd, utan mer än så. Och hjälp mig att se de fattiga som finns i min närhet.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll

<span>%d</span> bloggare gillar detta: