2020-06-27: Morgonandakt

Lördag, 27 Juni, 2020.
Psalm 19 – ”Du för vars allmaktsord”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre himmelske Fader, det är gott att få lita på att du hör oss när vi kommer till dig i bön. Nu ber jag om den stillhet som är av dig, så att jag förstår att du också är här just nu. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 13:28-31

Jesus sade: Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.

Betraktelse

I Bibel 2000 står det i rubriken till den här texten ”Liknelsen om fikonträdets knoppning”. När vi väl läser texten finner vi faktiskt inte så mycket av en liknelse, utan helt enkelt som Jesus säger: en jämförelse. Många träd i Israel och Palestina behåller bladen över vintern, men inte fikonträdet. Under våren börjar kvistarna och bladen växa ut och man kan då dra slutsatsen att sommaren snart är nära. Jesus menar inte detta som en liknelse, utan bara som en jämförelse eller en illustration. Alla tecken som Jesus varnar om i detta kapitel visar att något är nära. Frågan är vad?

Det finns några ledtrådar, framför allt i detta kapitel, som tyder på att Jesus talar om att det som ska ske är Jerusalems och templets fall. En stor tragedi och katastrof som innebär mycket lidande och elände. Och Jesus säger också att detta släkte inte skall förgå innan det händer. Om Jesus uttalade denna profetia omkring år 30, och Jerusalem intogs och förstördes av romarna år 70, kan vi alltså tänka oss att många av Jesu samtida faktiskt levde då. De skulle få se att stora kriser och katastrofer ledde fram till Jerusalems fall. Ändå var Jerusalems fall, hur tragiskt det än var, bara en förebild för något annat som kommer att gå under, nämligen hela vår jord.

Hur optimistisk man än är så kan ingen förneka att förr eller senare kommer vår värld att gå under. Som mänsklighet verkar vi klara oss från coronapandemin och andra katastrofer. Men alla katastrofer, varje krig, varje tsunami, varje sjukdom – allt som för med sig död och lidande, pekar framåt mot att en dag kommer vår värld att gå under. Det är vad Jesus säger: Himmel och jord skall förgå.

I Romarbrevet 8:22 skriver aposteln Paulus att Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Gud har alltså inte bara tänkt låta världen gå under utan syfte, utan världen, med alla dess katastrofer och kriser är bara likt födslovåndor. Om man varit med vid en förlossning så vet man att det gör ont. Smärtan som uppstår när ett barn kommer till världen kan för vissa vara outhärdlig. Det kan driva den starkaste kvinna att skrika rakt ut. Ändå är det inte lidandet och smärtan som är poängen med en förlossning, utan vad som kommer därefter: nämligen ett nytt liv. En ny skapelse.

Så ska vi se på alla kriser och katastrofer som sker i världen. Gud har inte bara tänkt låta världen gå under, han förbereder den för ett nytt liv. En förberedelse som går genom smärta, helt klart, men på samma sätt som kvinnan som föder ett barn inte har smärtan som motivation, så får vi också ha i minnet den nya skapelsen som kommer efter allt. Detta har vi Jesu löfte på: Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.

Förbön

Vi tackar dig Herre, för ditt löfte att vi inte står ensamma, eller utan hopp mitt i livets alla stormar och kriser. Tack för att lika säkert som att världen en dag kommer gå under, lika säkert är det att du har en ny skapelse i beredskap åt alla som tillhör dig.Vi ber att vårt hopp ska vara fast förankrat i det som du har lovat. Ge oss en sådan tro att vi inte vacklar eller tvivlar, utan håller fast vid dig.

Käre Far, vi ber dig den här dagen för alla dem som längtar efter frid. Tack att du ger den frid som ingen annan och inget annat kan. Låt mig idag få vara ett vittne om den friden, den här dagen, i den här världen. Låt mig få bära din frid in i ofridens alla sammanhang. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid åt er i rikaste mått. (1 Pet 1:2b)

Tack till vännen Måns Norrsén, präst i Markaryd, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: