2020-06-25: Morgonandakt

Torsdag, 25 Juni, 2020.
Psalm 369 – ”Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 13:1-2

När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.”

Betraktelse

I måndags läste vi Sv.Ps. 640, en hyllning till den heliga staden och en av psalmbokens äldsta psalmer (600-700-talet), översatt av Anders Frostensson 1968. Det var som en inledning till Jesu undervisning om skillnaden mellan livet på jorden och vårt eviga liv i himlen (t.ex. att det inte finns några äktenskap i himlen, utom Lammets och Brudens, för att använda bildspråket i slutet av Uppenbarelseboken). – I kväll får en annan psalm om kyrkan vara inledning till en betraktelse om skillnaden mellan Guds tempel på jorden och i himlen.

Det jordiska templet i Jerusalem var en beundransvärd byggnad på flera sätt. – Det var gammalt, anlagt på 900-talet f.Kr. Kung Salomo lät bygga det första, med material som hans far David samlat ihop. Det var praktfullt på den tidens sätt, men till ytan inte större än en svensk sockenkyrka från medeltiden. Det viktiga var dock att Gud lovat sin närvaro och nåd till just den punkten på jorden. Det hindrade inte att det revs ner i grund av babylonierna ca 587 f.Kr, för att sedan, under det följande persiska imperiet, byggas upp igen på samma plats.

– Det var stort. Kung Herodes den Store, som gjorde sig känd utom och inom sitt land som en storbyggare, lät ca år 20 f. Kr. påbörja en utvidgning och ombyggnad av ”det andra templet”, som pågick före, under och efter Jesu livstid. Han lät utöka tempelplattformen, så att dess sidomurar av väldiga block av huggen sten reste sig högt upp från botten av Ostmakardalen i väster och Kidrondalen i öster; genom att bygga ett system av stödmurar på en brant sluttande berggrund, gjordes plattformen 50 meter längre åt söder.

– Det var praktfullt. Murarna kröntes av höga pelargångar, och belades, liksom alla byggnader, med vit marmor från andra länder. Templets tak försågs med tätplacerade pikar av guld, för att hindra fåglar från att fläcka Guds boning. Stod man på Olivbergets krön, när solen gick upp och kastade sina strålar ner mot templets tak, såg det ut som om det brann av guld. På Jesu tid var templet i Jerusalem (medelhavs)världens största och mest praktfulla tempel, ett mål för beundran från många folk.

Lärjungarna ger uttryck för den känslan, och för stoltheten i att den ende sanne Guden, alltings Skapare och världens Herre, hade en så passande plats för sin närvaro. Men Jesus svarar att det trots detta kommer att utplånas. Guds närvaro kan både ges åt en viss plats och tas därifrån. Så skulle ske och templet raseras igen (år 70, av romarna) – och det har aldrig återuppbyggts igen.

När psalm 640:1 talar om att ”Alla dina stenar lever, skälver i Guds egen andedräkt”, talar den om det himmelska Jerusalem, där varje sten utgörs av en levande människa. Det himmelska Jerusalem har inget tempel, utan är Guds tempel, byggt av Anden med levande stenar (1 Kor. 3:10-17; 1 Pet. 2:5). Eftersom kyrkan inte främst är en byggnad eller en organisation, utan en gemenskap av människor som alla har fått den helige Ande utgjuten i sitt innersta, så är äktheten och kvaliteten på deras gemensamma liv av avgörande betydelse. Det kan låta otryggt och osäkert – kyrkan är ju också väldigt mänsklig, dvs. också bristfull – men kvaliteten är säkrad genom att de levande stenarna (eller cellerna i Kristi kropp) alla får sin evigt tillräckliga karaktär genom syndernas förlåtelse och delaktigheten i Jesu Kristi död och liv. Har vi den, har vi allt som behövs för himmelen.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen, och för att du bjuder på varje ny dag. Tack att jag får vara en levande sten i det bygge som är din kyrka, och tack för att du är dess grund och dess hörnsten. Den här dagen ber jag dig: hjälp mig att tydligare än förr gör dig till grunden och hörnstenen i mitt liv, alla dagar, och den här dagen.

Käre far, den här dagen ber vi på nytt om din närvaro och ditt ingripande i världen och i allt det som sker i den just nu. Gode Gud, kom med vishet till de styrande, med helande till de sjuka, med kraft till de vårdande, med frid till de döende. Led oss igenom den här dagen, så att det får bli en dag till din ära och i din närhet. Låt oss den här dagen få upptäcka något mer av dig och av din kärlek till oss. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18)

Tack vill vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: