2020-06-24: Kvällsandakt

Onsdag, 24 Juni, 2020.
Psalm 397 – ”Så som du bjöd vi kommer nu”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre himmelske Fader, kom till mig och gör mig stilla, så att jag kan ta emot det som du vill ge just nu. Öppna mitt hjärtas öra för dina ljuvliga ord. Undervisa mig om din vägar. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 12:41-44

Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

Betraktelse

Vår vandring genom Markus evangelium fortsätter, och Jesus håller sig kvar kring templet. Efter att under dagen ha både undervisat och svarat på och ställt frågor, slår han sig i i detta textavsnitt ner mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Denna kista stod någonstans på den stora yttre förgård som kallades kvinnornas förgård, och dit också kvinnor hade tillträde (det kan vi också räkna ut utifrån läsningen denna kväll). Av andra källor vet vi att det vid templet fanns ett antal olika bössor med långa, basunliknande mynningar, där man kunde lämna sitt offer alltefter vad det var tänkt för.

Just här sitter alltså Jesus och ser på när människor kommer med sina offer. Jesus såg hur många rika gav mycket, och hur det kom en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Jesus kallar till sig sina lärjungar och förklarar den djupare innebörden i vad som precis har skett: Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på. Jesus uppmärksammar hur det inte är summan en människa ger som är det intressanta, utan vad det för den enskilde kostar att ge det vi ger. Och det kostade mer för den fattiga änkan att ge de två kopparslantarna, för hon gav inte som de rika bara av sitt överflöd, utan allt hon ägde, allt hon hade att leva på.

Att det i denna korta episod ligger en förtäckt uppmaning, en rannsakande fråga till dig och mig som läser, är inte svårt att se: är vi beredda att likt den fattiga änkan ge mer än det som är vårt överflöd? Vi gör rätt i att läsa denna episod som en uppmaning till generositet, men förutom generositet med pengar kan vi dessutom tänka på att ha ett frikostig inställning också när det kommer till vår energi, vår tid och vår omsorg.

Som kristen har man i utgångsläget inte fått vare sig mer tid, kraft eller rikedomar än andra. Men när vi öppnar oss för allt det goda som Gud ger, att det är han som djupast sett ger oss allt gott, och när vi låter honom leda oss, prägla våra dagar och bo i vårt hjärta så att det flödar över av kärlek till honom och till vår nästa, då får vi inte bara mer att ge vidare, vi blir också mer benägna att ge mer av det vi har. För det är gott att ge något och mer än förut till honom som gett allt, till och med sitt eget liv.

Förbön

Så tackar jag dig Herre, också för den dag som nu går mot sitt slut. Tack för alla de gåvor du gav under denna dag, och tack för att du lät mig upptäcka vissa av dem. Jag ber dig: ge mig en skarpare blick för din närvaro och dina gåvor, och gör mig mera generös med allt det som jag har fått ta emot, både mot dig och mot människor omkring mig.

Herre, också den här kvällen ber jag om din vägledning och ditt beskydd. Förbarma dig över din skapelse och allt som är i den. Vägled världens ledare och länder, vägled din kyrka och ditt folk. Kom med mer av din fred och frid in i världen, in i den här stunden, och in i varje människas inre, du som är god och trofast. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer. (Upp 1:4)

%d bloggare gillar detta: