2020-06-22: Kvällsandakt

Måndag, 22 Juni, 2020.
Psalm 640 – ”O Jerusalem, bland städer enda stad som frid oss bär”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 12:18-27

Sedan kom det några saddukeer – de säger att det inte finns någon uppståndelse – och frågade honom: ”Mästare, Mose lär oss i skriften att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig. Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru.” Jesus svarade: ”Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste.”

Betraktelse

Evangelisten Markus har i slutet av kap. 11, och i kap. 12, placerat fem stycken s.k. stridssamtal i en följd efter Jesu intåg i Jerusalem som uppfyllaren av Messias-profetian i Sak. 9, om den fredens konung, som kommer ridande på en åsna in i den heliga staden. Stridssamtal är en krigisk term, som passar med attacker och försvar och seger, och det är just en serie ordkrig, där Jesus blir attackerad av olika motståndare, och försvarar sig oemotståndligt bra mot alla. I det femte stridssamtalet är det Jesus som ställer frågan, och ingen kan svara. ”Sedan vågade ingen fråga honom mera” (Mark. 12:34 c).

Stridssamtalet vi läst nu i kväll är den tredje av fem kontroverser. Nu vill saddukeerna (partiet för Jerusalems rådande prästaristokrati och skriftlärda) ställa en hånfråga, och se vilken slät figur Jesus kommer att göra. De konstruerar ett löjeväckande exempel på vilka konsekvenser det har med sig att tro på de dödas uppståndelse: en kvinna gifter sig i tur och ordning med var och en av sju bröder, utan att få barn med någon av dem – vem är hon då gift med efter uppståndelsen?

Jesus svarar med en sarkastisk fråga: ”Är det inte därför att ni varken kan Skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er?” Eller med andra ord: Ni tar grundligt miste; beror det på att ni inte kan Bibeln, eller på att ni inte vet något om Gud, eller på både och? Själva er fråga visar djup okunskap, både om Skriften och om vem Gud är. Ni förutsätter naivt att livet efter uppståndelsen är precis som livet före, att Guds verklighet är som här. Men äktenskap är en jordisk anordning för livet här; i himlen finns inga äktenskap, de har spelat ut sin roll.

Lika eller mer naivt är det att tro att Gud är underkastad samma begränsningar som vi, t.ex. tidens eller rummets gränser. Vi kan med rätt säga att de döda är borta för alltid, men för Gud lever alla. Han var inte, utan ÄR Abrahams Gud. Han är inte som vi begränsad till en liten nisch av tid eller geografi, utan är lika närvarande och mäktig i alla tider och platser. I Hans verklighet finns alla.

Det liv vi har fått att leva inom en jordisk ram är inte mer än en upptakt, en startsträcka – ungefär som de där nio månaderna i mammas kropp som vi alla började med är början på en kanske hundra gånger så lång period av jordiskt liv. Gudsavbilder som vi är, har vi faktiskt av Skaparen blivit bestämda till ett ännu mycket större, heligare och fullkomligare liv i hans gemenskap än vi kan ha nu, i vår s.k. livstid. Med de begränsningar vi har är våra föreställningar om livet efter detta inte så mycket klokare än det vi drömde om därinne i mammas mage. Därför ska vi lyssna intensivt på honom som verkligen vet mer än vi om slutmålet. Och inte bara höra det, utan också göra det.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för den här dagen. Tack för att trons med dig ger nya perspektiv, ny mening och ett nytt mål. Påminn mig om att mitt mål och mitt hemland är evigheten hos dig efter detta livet, men påminn och visa mig också hur du är levande och verksam, och hur ditt rike redan nu finns i denna världen.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: