2020-06-21: Kvällsandakt

Söndag, 21 Juni, 2020.
Psalm 553 – ”Är Gud i himlen för mig”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre far, du som kallar oss att leva som dina barn i frihet hos dig, befria mig från allt det som ligger mellan dig och mig, så att märker att du är här, och kan höra det som du nu vill säga. I Jesu namn, Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 12:1-12

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.” De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.

Betraktelse

Vår vandring genom Markus fortsätter. Allra först i vår läsning denna kväll står det att Jesus talade till dem i liknelser. Dem i texten är de personer/grupper som nämns i passagen precis före denna, som vi läste igår kväll, nämligen översteprästerna och de skriftlärda och de äldste (Se Mark 11:27). Jesus berättar en liknelse som är riktad just till dessa religiösa ledare – sist i texten ser vi att dessa ledare själva förstår att liknelsen handlar om dem, för det står om dem att de hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.

Denna liknelse är den sista som Jesus berättar i Markus evangelium. Den handlar, som alla liknelser på något sätt gör, om Guds rike, men i liknelsen finns också ett särskilt tydligt budskap till åhörarna: det är översteprästerna och de skriftlärda och de äldste som är arrendatorerna som har misskött den vingård som de fått ansvar för att förvalta. Vingården, kan vi förstå som Guds egendomsfolk, det judiska folket, och vingårdsägaren, som anlägger vingården och sedan låter arrendatorerna sköta om det, som Gud själv.

Att vingårdsägaren arrenderade ut vingården och reste bort ska vi inte förstå som att Gud har varit frånvarande i sitt folks historia, eller inte sett eller förstått hur hans folk har haft det. Men detta att vingården arrenderades ut stryker under det faktum att det finns personer som getts ett särskilt ansvar att ha hand om det folk som Gud på ett särskilt sett kallat sitt.

Sedan har Gud också sänt profeter till sitt folk och då inte minst till de religiösa ledarna. Hur dessa personer har bahandlats av de som har hand om vingården säger en hel del om hur arrendatorerna har skött sitt arbete. Sist i raden av dessa profeter sänder vingårdsägaren så sin egen son – vilken alltså motsvaras av Jesus.

Jesus vet när han berättar denna liknelse att den vandring mot korset och döden som han hade att vandra nu gick mot sitt slut. Säkert bidrar detta till att budskapet i denna hans sista liknelse är särskilt tydligt och skarpt. Samtidigt är det så, för att återgå till Jesu liknelse, att inte ens sonens död innebär slutet, utan tvärtom en nystart. För den döden möjliggör för alla människor, till och med de usla arrendatorerna, att i tro komma till Jesus och ta emot det som han ger: frälsning, evigt liv i tillvaron efter denna, och nytt liv och frid med Gud redan i detta

För vingårdsägaren sände sin Son att dö för alla människor som i tro kommer till honom. Det gäller också dig och mig, också den här dagen.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för den här dagen med dig, och för livet med dig. Tack att du sände din Son i världen, för att var och en som tror på dig inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv. Denna kväll ber jag dig: upplys och utrusta mig till att efter din vilja förvalta det som jag har fått av dig.

Också denna kväll och natt ber vi om ditt förbarmande och ingripande i den värld som du har skapat och älskar. Herre, grip in där sjukdom, död, smärta, ångest och allt annat som inte är av dig råder och brer ut sig. Besök din mänsklighet och dina barn på ett nytt och fördjupat sett i denna tid, du som har det och är den som vi behöver. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13)

%d bloggare gillar detta: