2020-06-17: Kvällsandakt

Onsdag, 17 Juni, 2020.
Psalm 231 – ”Oändlig nåd”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Herre, öppna mitt hjärtas öra, till att höra de ord som du vill tala till mig, de ord som du så väl vet att jag behöver. Öppna mig för din närvaro, för ditt namns skull. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 10:46-52

De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!« Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig!« Jesus stannade och sade: »Kalla hit honom.« De gjorde det och sade till den blinde: »Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.« Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Den blinde sade: »Rabbouni, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Gå, din tro har hjälpt dig.« Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.

Betraktelse

Bartimaios i den här texten får stå som en förebild för vad det innebär att vara en lärjunge till Jesus. I kontrast till den rike mannen vi läste om i vv 17-31 som kom högmodig och gick därifrån besviken, ser vi här någon som kommer till Jesus i ödmjukhet men som lämnar i stor glädje.

En blind man som tigger var inte en ovanlig syn i mellanöstern. Vägen till Jerusalem var en strategisk plats att få allmosor vid den här tiden då många människor var på pilgrimsfärd. Att Markus ger ett namn till den här blinde tiggaren betyder förmodligen att Bartimaios efter denna episod blev kristen och del av kyrkan. Han var alltså välkänd för evangelisten Markus och för de första läsarna av hans evangelium.

Uppenbarligen har Bartimaios hört talas om Jesu helande verksamhet och passar på att ropa efter honom när han kommer i närheten. Han ropar också spännande nog på: Davids son. Det står inte hur han kunde identifiera Jesus som Davids son, eller vad han menade med det. Men det är ändå slående att innan detta är det bara Petrus som öppet erkänt Jesus som Messias. Men nu när Jesus är på väg in i Jerusalem är det en fattig och blind tiggare som visar extraordinära andliga insikter genom att känna igen Jesus sanna identitet.

Folket försöker tysta honom, de tycker säkert att Jesus är för viktig för en tiggare. Vi ska då påminna oss om Jesu ord när lärjungarna försökte hindra barnen att komma till honom i vv 13-16. Bartimaios är dock ihärdig och fortsätter ropa till Jesus hör. Han förs fram till Jesus och blir helad. Texten lägger också till att det är Bartimaios tro som har hjälpt honom. Helandet är uppenbarligen omedelbart och mannen följer med Jesus i vandringen på väg till Jerusalem.

Hela episoden visar på Bartimaios som en kontrast till de som avfärdar Jesu frälsande budskap och på ett sätt förblindat sig själva. Bartimaios är istället någon som varit blind men fått ny syn och så kan följa Jesus som hans lärjunge.

Förbön

Gud, du har gett oss så stor nåd. Vi som till naturen är blinda för vem du är, oss har du förbarmat dig över och gett oss ny syn så att vi kan se och förstå vem du är. Herre, hjälp oss att se vilket hopplöst tillstånd vi är i utan dig, så att vi med samma glädje som Bartimaios kan följda dig som dina lärjungar.

Vi ber också denna kväll om ditt förbarmande över alla människor, hela din värld och allt som är i den. Låt din frid omsluta allt och alla som nu går till vila, särskilt dem som plågas av sömnsvårigheter, oro och ångest. Ge styrka och uthållighet åt alla som arbetar denna natt, kom och var hos dem på ett särskilt sätt. Låt din välsignelse och närvaro denna natt prägla alltmer av vad som sker i världen. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer. (Upp 1:4)

Tack till vännen Måns Norrsén, Präst i Markaryd, som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: