2020-06-15: Kvällsandakt

Måndag, 15 Juni, 2020.
Psalm 210 – ”Jag lyfter ögat mot himmelen”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 10:13-16

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

Betraktelse

Det verkar som om Jesus tyckte om barn. Han inte bara talar om dem, eller lägger en snabb, välsignande hand på deras huvuden på mammornas begäran, utan vill ta dem i famnen och hålla i dem först – en innerlig gest av närhet och glädje över det lilla livet. När han vill undervisa sina statussugna lärjungar om det där att vara störst och främst i gruppen, så ”tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: ’Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig’ ” (Mark. 9:36 f.). Han identifierar sig själv med barnet både i ord och i omfamning, och gör det till ett föredöme, som vi vuxna lärjungar ska efterlikna, om vi alls ska komma in i himmelriket (Matt. 18:3).

Barn betraktades i antiken med stor glädje och förväntan som livets frukt. Men de sågs som inte färdiga människor, de begrep mindre än vuxna, de kände Gud mindre, var inte starka och arbetsföra som vuxna, och var inte heller mogna för ett eget moraliskt ansvar. Därför hade de självklart lägre status än färdiga, dvs. vuxna människor. Men ”Guds rike tillhör sådana som de”, sa Jesus. Betyder det att barn har en medfödd och ännu gällande frihet från synd och skuld, en ofördärvad, intuitiv närhet till Gud, som vi vuxna tyvärr har förlorat och kanske inte ens vill ha, förstörda av samhällets uppfostran som vi är? Nej, den romantiska bilden av barn som nya och självfallet goda varelser kommer snarast från 1700-talsfilosofen Rousseau.

Barnens närhet till Gud består snarare i en enkel tillit, ett självklart beroende av honom, en villighet att ta emot det liv han ger, i stället för att försöka fylla Guds plats med det de själva kan och gör (”bli som gudar”, alltså fri, stark, självständig, oberoende – en typisk vuxenfrestelse som Frestaren lockade och lyckades med, 1 Mos. 3:5). Vad är då slutsatsen för oss vuxna – hur blir man som barn? Jo, genom att öva den rätta barnsligheten, enkel närhet till Gud, lyssnande, lära sig på nytt och om igen att ta emot, lyda och älska Gud som sin himmelske Far.

Förbön

Käre far, tack för den här dagen, och för den här stunden med dig just nu. Tack för din kärlek till oss var och en, och tack för ditt löfte att aldrig överge oss. Den här dagen ber vi dig: ge oss en fördjupad insikt och förtröstan på att vi är dina barn, och att du är vår himmelske Fader. Hjälp mig att lyda och älska dig, den här dagen och varje dag.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: