2020-06-14: Kvällsandakt

Söndag, 14 Juni, 2020.
Psalm 69 – ”Glad jag städse vill bekänna”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Himmelske far, tack för att du, som håller himmel och jord i din hand, är nära alla dem som ropar till dig. Hör, käre far, mitt rop, kom mig nära, och tala de ord som du tänkt för mig. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Apostlagärningarna 8.26-39

En ängel från Herren sade till Filippos: »Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.« Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Anden sade till Filippos: »Gå fram till vagnen och håll dig intill den.« Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: »Förstår du vad du läser?« – »Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?« svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun.Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden? Hovmannen frågade Filippos: »Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan?« Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: »Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?« Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

Betraktelse

Filippos, som utsågs till diakon i Apostlagärningarna 6, hade predikat för stora skaror i Samarien. Nu får han en instruktion av den helige Ande där han bara får en vägbeskrivning. När han följt vägbeskrivningen fram till en öde väg väntar han tills det kommer en vagn där det sitter en etiopisk hovman som hade ansvar för den etiopiska drottningens skattkammare. Mannen som sitter i vagnen är alltså motsvarande Etiopiens finansminister.

Han är förmodligen en judisk konvertit som är född och uppväxt i ett annat land. Det vi vet om honom är att har varit i Jerusalem för att be. Och under tiden i Jerusalem har han också besökt den lokala Akademibokhandeln och köpt en textrulle med profeten Jesajas bok. Det vet vi för att han läser högt. Det gjorde man under antiken. Gamla textrullar är oerhört svårlästa. De skrevs utan punkter och mellanrum så man behövde läsa högt för att förstå.

Filippos går fram till vagnen och frågar helt enkelt ”Förstår du vad du läser?” Det är en fråga till oss också. Läser vi vår bibel för läsandets skull, eller läser vi bibeln för vad den är? Läser vi för att förstå mer om vem Gud är och vilka vi är och hur vi ska relatera till Gud? ”Förstår du vad du läser?”

Och hovmannen visar den ödmjuka inställning som vi borde ha när vi får den frågan och säger ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” Någon måste förklara. Det är som sagt en ödmjuk inställning, det visar att han ville förstå men just nu inte gjorde det. Men det visar också något mycket djupare. Hovmannen hade läst och studerat, men textens betydelse verkade på något sätt vara stängd för honom. Det är fler än hovmannen som upplevt att bibeln förblir en stängd bok om vi inte vet hur man öppnar den, och för det behöver vi någon som förklarar.

Hovmannen har fastnat vid några verser som har några luddiga formuleringar. Det talas om ett får som slaktas, ett lamm som är tyst när det klipps, förnedring som tar bort dom, skapar många efterkommande. Texten verkar alltså handla om ett oförtjänt lidande – som möts frivilligt, som skapar förtjänst för andra som kommer att räknas som vederbörandes efterkommande. Hovmannen hade studerat så pass att han förstod något av denna innebörd. Men det var fortfarande som att titta på texten med en tunn duk framför ögonen. Han kunde bara se konturer, men inte några detaljer.

Men nu kommer en intressant sak, han frågar inte vad texten betyder utan han har bara en fråga till Filippos ”Vem är det texten talar om?” Han hade studerat så pass att han började inse att han behövde en nyckel för att öppna texten på riktigt. Och Filippos skulle förse den när han säger ”Jesus”. Med Jesus i centrum förstår vi vad Jesajatexten handlar om. Det handlar om Jesu kors. Jesus är den ende som inte förtjänar något straff. Eftersom Jesus lidit korsdöden får vi räknas som hans efterkommande, hans lärjungar. På grund av hans oförtjänta lidande får vi en förtjänst. När Filippos har förklarat detta för hovmannen finns bara en fråga kvar, och det är hovmannen som ställer den. ”Finns det något som hindrar att jag blir döpt?” Är inte det en märkligt formulerad fråga?

I Jerusalem stod det ett tempel som inte ens var öppet för alla judar. Bland annat var eunucker, alltså kastrerade män, utestängda. Precis som den här hovmannen faktiskt var. Därför är det helt naturligt att han frågar om det finns något hinder. Det var något han förväntade sig. Men han får ett glädjande svar då Filippos döper honom omedelbart.

Vad som händer av hovmannen sen vet vi inte. Vi får bara reda på att han glatt reser vidare. Enligt kyrkofadern Irenaeus blir han en missionär som för kristendomen till Etiopien, något som för de ursprungliga läsarna var så gott som jordens yttersta gräns.

Gud har lovat att hans budskap, hans evangelium, ska nå jordens yttersta gräns. Hela vägen hit till oss. Det är ett löfte han har hållit. Jesus och kristendomen är inte för en viss folkgrupp utan för alla människor. Det vi har lärt oss här är att det finns inga hinder för dig att komma till Kristus, att bli en del av alla hans så kallade efterkommande, att bli kristen. För Gud håller sina löften.

Förbön

Käre Fader, vi tackar dig innerligt för att du har avslöjat i ditt Ord vem du är och vad du gjort för oss. Tack för att du själv undanröjt alla hinder mellan oss och dig. Vi ber att du ger oss samma iver som hovmannen vi läst om, att du öppnar våra ögon när vi läser ditt Ord så att vi ser dig och vad du vill säga, men också att du ger oss samma engagemang som vi får tro att han bar med sig till sitt hemland, och att vi också får vara dina vittnesbörd där du behagar sända oss.

Denna kväll ber vi för hela din värld: Herre, förbarma dig, var med din mänsklighet i den kamp vi nu står i. Kom till de sjuka med helande, kom till de vårdande med vishet och kraft till fördjupad omsorg. Kom till ledande med vishet, kom till de oroliga och rädda med din frid. Och kom till din kyrka och hjälp henne att vara ett vittne om dig också i denna tid. Genom Jesus Kristus, din Son och vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13)

Tack till vännen Måns Norrsén, präst i Markaryd, som har skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: