2020-06-13: Kvällsandakt

Lördag, 13 Juni, 2020.
Psalm 230 – ”Klippa, du som brast för mig”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Låt oss be med psalmens ord: ”Jag lyfter ögat mot himmelen, och knäpper hop mina händer. Du käre Gud, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.” Amen. (Sv. Ps. 210:1)

Bibelläsning – Markusevangeliet 9:42-50

Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, där maskarna inte dör och elden inte släcks. Ty alla skall saltas med eld. Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra.”

Betraktelse

Vår vandring genom Markus evangelium fortsätter, och i läsningen denna kväll fortsätter Jesus att tala om livet som lärjunge till honom, men nu i en betydligt skarpare ton än tidigare. Om Jesus i läsningen nu i morse (se Mark 9:38-41) och igår kväll (se Mark 9:33-37) mera talade om vad eller hur man ska leva och vara som en lärjunge till Jesus, så handlar dessa versar som vi läser nu ikväll om hur man inte ska leva och vara som en lärjunge till Jesus.

Jesus talar om allvaret i att förleda en av dessa små som tror, det vill säga leva på ett sådant sätt eller göra sådant, som gör att människor skadas på något sätt i kyrkans sammanhang, leds bort från Gud, tar avstånd från kyrkan eller inte vill eller vågar närma sig den. Allting som vi gör i syfte att skada eller förgripa oss på andra är otroligt allvarligt i Guds ögon. Precis som Gud överträffar oss i kärlek till oss och till sin skapelse, på samma sätt överträffar Gud oss i hur allvarligt han ser på det onda. Gud skyler inte över och förklarar inte bort, utan ser mer allvarligt på synden än vad vi någonsin gör. Men Gud är också den som kan förlåta och som gör det, när vi kommer till honom i uppriktig längtan efter just det. Gud är kärleksfull och älskande, men inte överslätande eller mjäkig.

I dessa versar talar dock Jesus inte om onda saker vi gör eller kan göra i största allmänhet, utan om något som är särskilt allvarligt: när människor blockerar vägen till Gud och till trons relation med honom för andra människor. Läsningens första mening är den skarpaste: Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets djup med en kvarnsten om halsen. De efterföljande exemplen med handen, foten och ögat är inte särskilt mycket mildare i sin ton, utan understryker snarast allvaret. Exemplen med olika kroppsdelar påminner oss dessutom om att detta med att stå ivägen för andra kan ske på flera sätt: genom handlingar, genom sammanhang, genom hur vi ser på människor.

Det finns ingenting som kan göras eller sägas för att dessa versar ska kunna filas ner eller förmildras. Vad vi däremot kan göra är att ta fasta på den uppmaning och uppmuntran som vi får allra sist i texten: Bevara er sälta och håll fred med varandra. Låt oss försöka göra det, och be Gud om hjälp med det, också den här dagen.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för den här dagen. Tack för den kraft och den vägledning som kommer från dig och ditt Ord. Hjälp oss, käre Herre, att ta dina ord på allvar. Hjälp oss att vara varsamma med våra medmänniskor, att bevara vår sälta, och att hålla fred med varandra.

Denna kväll ber vi om ditt förbarmande över hela din värld och över alla dina barn. Var hos dom, käre Herre, som ropar, dem som sargar sig själv, kom till de förtvivlade och uppgivna. Möt oss, käre Herre, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud v. 2)

%d bloggare gillar detta: