2020-06-12: Kvällsandakt

Fredag, 12 Juni, 2020.
Psalm 193 – ”Gud som haver barnen kär”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre far, jag ber dig om stillhet och ro. Tack att jag får vara i din närhet, att jag får vila i din famn. Tack också att du har något att säga mig just i den här stunden. Hjälp mig nu att lyssna till det. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangliet 9:33-37

De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Betraktelse

Vår vandring genom Markus evangelium fortsätter. I läsningen denna kväll har Jesus åter kommit till Kafernaum, och väl där hemma frågar han sina lärjungar: Vad var det ni talade om på vågen? Lärjungarna teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste, inte i längd eller muskelstyrka eller något annat sådant, utan störst när det kommer till att vara en lärjunge till Jesus, störst i sammanhanget Guds rike.

Vi får tänka oss att Jesus inte frågade lärjungarna för att faktiskt få reda på vad de hade talat om, eftersom han då som nu vet vilka tankar och annat som rör sig inuti människor, också inuti dig och mig. När evangelisten Lukas berättar om denna episod, skriver han uttryckligen ut detta: Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig (Luk 9:47). Snarare får vi tänka på Jesu fråga både som ett sätt att få lärjungarna att rannsaka sig själva, och som en inledning till vad han därpå hade att säga till dem.

För efter den där frågan som fick de självsäkra lärjungarna att tystna, delar Jesus en mycket viktig och grundläggande sentens för Guds rike och för den som på allvar vill låta det riket prägla det egna livet: Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare, till och med barnens tjänare: Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.

I dessa ord förenas två principer som råder i Guds rike, och som vi som försöker leva som lärjungar idag behöver ta till oss och försöka göra verklighet av i våra egna liv. Dels är det principen att nyckeln till ett djupt och gott liv med Gud och Jesus handlar om att vara en tjänare, i Jesu efterföljd. Jesus säger ju om sig själv: Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:45).

Dels handlar det om Jesu särskilda omsorg för dem som han kallar för de minsta eller de små, och som Jesus kommer att tala mer om framöver. Men omsorgen om just barnen handlar inte bara om att de är skyddsvärda i Jesu ögon, utan också om att de är förebilder för oss i våra liv med honom, också den här dagen.

Förbön

Gode Gud, himmelske Fader, tack för den här dagen och för allt du gett den här dagen. Gör mig så till sinnes att jag blir mer som ett barn, och mer än tidigare förstår att jag också är ditt barn.

Denna kväll ber vi dig, Gud, vaka över dem som vakar eller gråter den här natten, och låt dina änglar hålla vakt över dem som sover. Kom med helande till de sjuka, med tröst till de lidande, med vila till de trötta. Låt vår sista tanke innan vi somnar få vara på dig och din kärlek, och låt vår första tanke när vi vaknar imorgon vara detsamma. Allt vi har, och allt vi bär, överlämnar vi i dina goda och starka armar. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

%d bloggare gillar detta: