2020-06-11: Kvällsandakt

Torsdag, 11 Juni, 2020.
Psalm 265 ”Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 9:14-29

När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?”

– ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Betraktelse

Denna text är en av de evangelietexter som vårt kyrkoår placerar på den andra och tredje söndagen i Fastan, som handlar om den kämpande tron och trons kamp mot ondskan. Och det är ju en sådan kamp vi bevittnar här, i det första undret Jesus utför när han kommit ner från Förklaringsberget. Det är både en kamp mot den onda makt som gjort intrång i ett barn med svår sjukdom, och en kamp mellan tro och otro inom den pojkens far.

Pappans utgångsläge är en djup misstro baserad på lång erfarenhet av att det inte finns någon hjälp för hans sjuka son. En misstro mot skapelsens och Skaparens godhet – om Gud är god, varför tillåter han så mycket smärta att drabba ett barn? Andra barn får välsignade liv, friska och starka, men min pojke går Han bara förbi – varför? Visst tror jag på Gud, han måste finnas, men vad ska jag tro om en Gud som gör så? Jo, pojken har överlevt hittills, men det är en sargad son och djupt besviken far som utan större hopp träffar ännu en med helarrykte; hans lärjungar hade nyss, trots sitt helarrykte, visat sig lika vanmäktiga som alla föregående hjälpare.

På nytt presenterar pappan sitt hopplösa fall för den här Jesus, och kanske inte utan en ton av anklagelse: ”jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte” (och det kan väl inte du heller). Pojken får ett av sina frekventa epileptiska (demoniska) anfall framför fötterna på Jesus, som för att utmana helbrägdagöraren att omedelbart göra något. Men han låter pojken vänta där utan att ingripa, och vänder sig istället mot pappan med en fråga utan betydelse för botandet. Pappan svarar först med ytterligare information, men hans förtvivlade nöd bryter igenom i ett rop på hjälp – nu i vi-form: ”Men förbarma dig över oss och hjälp oss (om du kan)”. Jesu fördröjning av saken får pappan att inkludera sig själv i bönen (”oss”, två gånger).

Nu är de framme vid kärnfrågan för pappan, tron. Tron på att Gud genom Jesus kan och vill bota – har du den? i så fall är allt möjligt. Då vågar pojkens far ta det sista steget och involvera sig själv fullt ut i ropet om förbarmande och helande – ja, hänger det på mig och min tro, så ”Ja, jag tror (men ärligt talat mycket litet), hjälp min otro!” Jesus förlöste och helade hans senapskornsstora lilla frö till tro, eftersom han såg att både son och far behövde helande. Ja, man kan till och med säga att Jesus involverade pappan i sonens helande, genom att göra det beroende av pappans förhållande till Gud i Jesus. Det liknar vad han säger till åtskilliga av dem han helade: ”Din tro har räddat och frälst dig!”

Låt oss be om den frälsande tron!

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack för din nåd och din vägledning. Tack för din frälsning och för trons liv med dig. Denna kväll ber vi om den frälsande tron. Käre Herre, du ser och vet hurdan och hur stor vår tro är. Kom med din helige alltmer till oss, till att skapa tro i våra hjärtan.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: