2020-06-05: Kvällsandakt

Fredag, 5 Juni, 2020.
Psalm 770 – ”Som bonden tar ett fång”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Far, du som ger den frid som ingenting annat kan ge, kom med den friden nu, och med uppmärksamhet på din närvaro och på vad du vill säga. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 7:24-30

Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. Han sade: ”Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, svarade hon, ”men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.” Då sade han till henne: ”För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.

Betraktelse

Vår Markusvandring fortsätter, och denna kväll ser vi i läsningen hur Jesus begav sig bort därifrån (det vill säga från Generaset, se Mark 6:53). Han kommer, står det, till trakten av Tyros, en stad som ligger vid medelhavskusten i södra Libanan, och idag bär namnet Tyr eller Sur. Avståndet mellan Genesaret och Tyros är åtminstone 50 km, och bör därför ha tagit åtminstone ett par dagar. Vad som hände under den färden vet vi ingenting om: Gick Jesus raka vägen genom ödemarken utan att träffa någon? Stannade han till i byar och undervisade och botade sjuka? Och var är hans lärjungar? – för vi läser ju i texten att han begav sig bort därifrån, och lärjungarna nämns inte.

Oavsett så kommer Jesus alltså till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Sedan händer två saker som vi kan känna igen, eftersom vi stött på liknande beskrivningar tidigare på vår vandring genom Markus. Det ena är att Jesus i dagens text inte ville att människor skulle få veta var han var, något som påminner oss om hur vi också tidigare sett att Jesus ibland ville och behövde dra sig undan (se Mark 1:35, 3:7, 4:35, 6:32-33). Detta drag hos Jesus har vi stannat upp ett flertal gånger, och det finns en anledning till det: Eftersom Markus nämner detta så ofta, måste han ha tyckt att detta var ett viktigt drag hos Jesus, och därmed är det något som är viktigt för oss att känna till.

Det andra är att Jesus i denna text möter en människa som inte tillhör Guds egendomsfolk judarna. Vi har sett detta en gång tidigare (Se Mark 5:1-20), och vi kunde då konstatera det utifrån ledtrådar i texten (platsen händelsen utspelade sig på samt det faktum att människor höll sig med svin). I texten vi läser denna kväll står det klart och tydligt utskrivet om kvinnan som kom till Jesus: Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst.

Denna kvinna kommer till Jesus för att be om hjälp för sin dotters skull. En ordväxling äger rum där Jesus tycks ha en ton som annars är reserverad för hans meningsmotståndare – han tycks inte vilja hjälpa kvinnan, eftersom hon inte tillhör Israels folk (i det Jesus säger benämnda som barnen), utan ett annat folk (i det Jesus säger benämnda som hundarna). Hur ska vi förstå dessa ord från Jesus?

Jesus kommer senare, efter sin uppståndelse, att befalla sina lärjungar: Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den befallningen inkluderar även den syrisk-fenikiska kvinnan i dagens text och hennes folk. I dagens text tycks Jesus snarare än att exkludera kvinnan från det rike han kommer med, pröva henne med det han säger, kanske för att få reda på om hon bara är intresserad av de kraftgärningar han kan utföra, eller om hon också bär på någon förståelse av eller längtan efter vem Jesus djupast sett är, och vill följa honom.

Kvinnans svar visar att hon tycks ha förstått något av vem Jesus är, kanske mer än vad många andra av dem som Jesus möte och helade förstod. Smulorna på golvet var tillräckligt för henne, det var ju smulor från honom som säger om sig själv: Jag är livets bröd (Joh 6:35). Kanske kan vi den här kvällen, utifrån det som Jesus säger till kvinnan, fråga oss själva om inte vi också skulle smula lite mer med det livets bröd vi får av Gud?

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för den här dagen. Tack att du ger bröd att äta, både för vår kropp och för vår själ. Herre, lär oss att dela med oss av allt det du ger, både av våra tillgångar här i världen, och av den andliga föda som du ger.

Käre far, vi ber dig denna kväll: låt oss få gå till vila under ditt beskydd denna natt. Förbarma dig över hela din värld, grip in i allt det som nu sker. Kom med din frid till alla som är rädda och oroliga, kom med helande till de sjuka, kom med kraft och vishet till de vårdande. Gör dig känd för dem som inte känner dig, dra dem till dig med din kärleks band. Låt din välsignelse och frid vila över oss ikväll, inatt, imorgon och alla dagar. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

%d bloggare gillar detta: