2020-06-03: Morgonandakt

Onsdag, 3 Juni, 2020.
Psalm 391 – ”Mitt hjärta slår så underbart”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Herre, himmelske Fader, du som ser och förstår min längtan efter dig bättre än jag själv gör, kom mig nu nära, och tala till mig de ord som du bättre än alla vet att jag behöver höra. I Jesu namn, Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 6:30-44

Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.” Han svarade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” – ”Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” frågade de. Han sade: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter.” De tog reda på det och sade: ”Fem bröd, och så två fiskar.” Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.

Betraktelse

Vår vandring genom Markus fortsätter också denna morgon, och allra först i texten får vi två påminnelser om vad vi tidigare läst om på denna vandring. Det ena är att apostlarna ”återsamlas” hos Jesus efter det uppdrag de hade sänts ut på, och som vi läste igår morse (se Mark 6:6b-13). Det andra är att Jesus försöker få med lärjungarna till ett avskilt sammanhang där de kan återhämta sig, något som vi tidigare sett har varit viktigt för Jesus (se Mark 1:35, 3:7, 4:35). Orden han säger, följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite, är en vacker beskrivning av den goda tystnaden, tystnaden med Jesus, för han säger ju: så att vi får vara ensamma. Orden används inte sällan i retreatsammanhang, vilket inte är så konstigt då just de orden väl ringar in vad retreat handlar om: att vara ensam med Jesus.

Men det går inget vidare med den där stillheten, för Markus berättar om hur många människor fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit til fots och hann före dem. Jesus ser på dem, och fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. Först sent på dagen uppmärksammar lärjungarna människornas behov av något att äta, och vi får sedan läsa om ett av Jesu mest välkända underverk: de fem bröden och de båda fiskarna blir till mat åt folkmassan.

Vi har tidigare i detta andaktsprojekt, i morgon- och kvällsandakten den 26e Mars, stannat upp vid det avsnitt där evangelisten Matteus berättar om denna episod. Det kunde vara på sin plats att när vi nu läser om denna episod hos Markus, påminna om något som sades då:

Det är till exempel gott att få en påminnelse om att Jesus inte bara bryr sig om våra andliga behov, utan också våra fysiska och vardagliga. Jesus fylls av medlidande med människorna, för de var som får utan herde,men han ser också till att de hungrande får något att äta. Som kristen är man inte kallad till att bli någon övermänniska som blivit fri från alla de behov som är en del av människans villkor, nej också de allra mest vardagliga behoven som du och jag har bryr sig Jesus om. Jesus var ju 100% människa, därför kan vi lita på att han känner till våra behov och förstår hur vi har det. Men Jesus är också 100% Gud, det vill säga, han har makten att förändra det som vi kommer med till honom, också idag.

Det kan också vara gott att få en påminnelse om att det förvisso är Jesus som gör undret, det är hans gudomliga makt som får de fem bröden och de två fiskarna att räcka till så många som fem tusen män (Matteus lägger dessutom till: förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21). Dessutom blev det tolv fulla korgar över. Men: det är ju lärjungarna som kommer med de fem bröden och de två fiskarna. Jesus välsignar och förmerar alltså det som hans lärjungar kommer till honom med.

Och detta säger något om hur Jesus, också idag, vill samarbeta med sina lärjungar. Vi människor kan lätt komma in i tankemönster där vi tycker att vi inte har så mycket att erbjuda eller komma med i det ena eller andra sammanhanget. Sådana tankar kan drabba oss såväl i livet i stort, som i vårt liv som lärjungar. Och vem skulle inte känna så om man hade 5000 gäster på besök, men bara fem bröd och två fiskar att bjuda på?

Då är det viktigt att komma ihåg det som händer i den här texten idag, nämligen att Jesus välsignar och förmerar det som hans lärjungar kommer till honom med. Lärjungarna ska ge de många människorna något att äta, vilket blir omöjligt med tanke på de knappa resurserna. Det är när lärjungarna ger vad de har till Jesus, som det omöjliga blir möjligt, och de många människorna kan bli mättade. Så är det också för oss som är hans lärjungar idag. Ge det du har till Jesus, och låt honom ta hand om det till synes omöjliga.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen. Tack att du ser och sörjer för våra behov, kroppsliga såväl som andliga. Tack också att du har kallat mig att vara lärjunge till din son, och att jag får ge det jag har fått till honom. Tack att du välsignar och förmerar det vi ger i tro, och att du är den Gud för vilken ingenting är omöjligt.

Vi ber också idag om ditt förbarmande över din värld och din mänsklighet, om kraft till de försvagade, vägledning till de vilsna, glädje till de nedstämda, frid till de oroliga. Låt din närvaro prägla oss och vår tjänst för dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från herren Jesus åt alla. (Upp 22:21)

%d bloggare gillar detta: