2020-06-03: Kvällsandakt

Onsdag, 3 Juni, 2020.
Psalm 772 – ”Min frid jag lämnar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Herre, öppna mitt hjärtas öra, till att höra de ord som du vill tala till mig, de ord som du så väl vet att jag behöver. Öppna mig för din närvaro, för ditt namns skull. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 6:45-52

”Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.”

Betraktelse

Vi vandrar vidare genom Markus evangelium. Det är något gott att tänka på, att vid varje passage i Bibeln som vi läser finns det saker att upptäcka, hälsningar till oss på eller mellan raderna. Ibland upptäcker vi en sådan hälsning, ibland flera, ibland är det svårare. Men hälsningarna finns där, det är ju själva utgångspunkten för bibelläsning, att det ska bli något som får tala till oss, och Bibeln beskriver sig själv som just något levande och verksamt, ett ord som vill och har förmågan att komma till tals med den som läser: Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. (Heb 4:12).

Samtidigt är det så, att det också finns teman som återkommer och återkommer när vi t. ex. som nu vandrar igenom en viss bibelbok, men också när vi mera planlöst vandrar genom Bibeln. Vi läser, och känner igen mönster, märker att saker upprepas och återkommer. När vi märker sådant, kan vi vara särskilt säkra på att här finns något att ta till sig.

I den bibeltext som vi läser denna kväll finns det några sådana teman. Ett är detta att Jesus lägger tid på enskildhet och bön. Vi har mött det flera gånger förut, nu påminns vi om det igen, och det finns en anledning till det: det är något gott för oss att söka enskildheten och bönen.

Ett annat tema är detta med Jesu makt över skapelsen. Vi har sett det tidigare hos evangelisten Markus, då Jesus stillar stormen (Se Mark 4:35-41). Det avsnittet och detta påminner om varandra, för också i detta avsnitt tycks vädret oroligt: lärjungarna slet vid årorna därför att de hade motvind, och när Jesus väl var i båten lade vinden sig.

Det som binder samman dessa båda teman är frid. Frid är ett av målen för tiden i avskildhet och bön, tid som också Jesus behövde och tog sig. Men samtidigt är friden också resultatet när Jesus stillar stormen och när han kommer gående på vattnet och sedan sätter sig hos lärjungarna i båten. Friden är inte tänkt bara att sökas när vi får en stund över, den är möjlig att uppleva också mitt i ofrid, kaos och ångest. Verklig frid är frid i ofrid. Att söka friden i Jesu närhet när tillfälle ges är en god vana, för då lär vi oss känna igen den och blir vana vid den, så att vi också finner den lättare när vi verkligen behöver den.

Förbön

Tack, himmelske Fader, för den här dagen. Tack att du sett oss och lett oss också den här dagen. Tack att du vill ge oss av din frid, den frid som övergår allt förstånd, och som inte världen kan ge. Påminna oss att söka din Frid när vi får ett tillfälle, så att vi minns och känner igen, när vi verkligen behöver den.

Vi ber också denna kväll om ditt förbarmande över alla människor, hela din värld och allt som är i den. Låt din frid omsluta allt och alla som nu går till vila, särskilt dem som plågas av sömnsvårigheter, oro och ångest. Ge styrka och uthållighet åt alla som arbetar denna natt, kom och var hos dem på ett särskilt sätt. Låt din välsignelse och närvaro denna natt prägla alltmer av vad som sker i världen. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer. (Upp 1:4)

%d bloggare gillar detta: