2020-06-01: Morgonandakt

Måndag, 1 Juni, 2020.
Psalm 253 – ”O, giv oss, Herre, av den tro”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 5:21-43.

När Jesus hade farit tillbaka till andra [västra] sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: ”Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.” Och Jesus gick med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och hade fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans mantel skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört dig!” Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan som visste vad som hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans broder Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.

Betraktelse

Trots att det idag är Annandag Pingst, fortsätter vår vandring genom Markus evangelium.

Evangelisten Markus låter ibland en berättelse avbrytas av en annan, innan den första förs till sitt slut. Att tvinna ihop två berättelser på det sättet gör man för att låta dem belysa varandra. I det här fallet vävs två botanden ihop. Först är Jesus på väg till ett hem, där en flicka ligger för döden, för att med handpåläggning och bön bota henne. På vägen dit blir han bakifrån upphunnen och utan egen avsikt tagen på av en kvinna i mängden som desperat vill skaffa bot för sitt lidande. Det finns gemensamma drag mellan de två som botas: båda kallas ”dotter”, Jesu fysiska närhet och beröring är avgörande för helandet, och – kanske viktigast – båda händelserna är förknippade med tron på Jesus.

Kanske tänker vi att Jesus för att spara tid kunde ha botat synagogföreståndarens dotter på distans, som han gör i några andra fall. Ja, kunde han inte rentav alltid ha botat flera på en gång i en större eller mindre krets (”Himmelske Fader, gör alla inom 500 meters avstånd från mig (alt. alla i sydöstra Galileen) friska – nu!”, liksom). Men så gör han inte, utom i två undantagsfall (med icke-judar). Det normala och meningsfulla är fysisk närvaro och personlig kontakt, att Jesus ser och kanske t.o.m. lägger handen på den sjukas kropp, när han ber/botar. Det tycks ha varit avgörande viktigt för botandet att det finns en personlig närhet och en trons relation mellan Jesus och den sjuke. Synagogföreståndarens enträgna bön om hjälp för sin dödssjuka dotter visar hans tro på just den läkande beröringen; bara Jesus kommer hem till hans hus och lägger handen på hans barn, så blir hon läkt. Jesus bejakar den tron, när han accepterar att göra som pappan ber. Och på vägen dit, när de möter det förkrossande budskapet att flickan är död och att allt nu är för sent, är det Jairos tro som Jesus stärker.

En liknande tro på Jesu utomordentliga helandekraft är det som driver kvinnan med ständiga underlivsblödningar. ”Får jag bara röra vid honom – ja, det yttersta på hans kläder räcker – så blir jag botad”. Det fungerar. Men Jesus vill inte släppa saken med det och bara skynda vidare hem till Jairos. Han avbryter det han håller på med och vill ha den personliga, individuella kontakten med den som utlöste blixten av helande från hans kropp till hennes. Hon blygs och skäms, dels för att hon enligt judiska renhetsregler är konstant orenande och ”smittsam” för var och en som snuddar vid henne – och hon som inte borde vara ute bland folk har nu aktivt orenat Jesus! Och dels för att hon har smygtagit helarens kraft utan hans medgivande. Kanske kommer han nu att skälla ut henne och straffa henne för det? Nej, det han vill är att ge ord åt vad som egentligen hänt, så att hon och alla förstår: ”min dotter, din tro har räddat dig!” Din handling var helt adekvat, jag är inte arg på din smygtäkt, det är rätt att vara hungrig på Guds rikes kraft. Men det som utlöser den är tron! Gå välsignad, i frid!

När Jesus och Jairos kommer hem till honom, finns det en vägg av självklar otro att forcera för båda deras tro på bot och läkande också i detta till synes omöjliga fall. Det är viktigt att Jairos tro är med hela vägen, även om han kanske kände som en annan pappa med sjukt barn: ”Jag tror, hjälp min otro!” (Mark. 9:24). Tron kan se hur liten och svag ut som helst, men den kan försätta berg. Så, det Jairos får höra av Jesus är för alla oss med vacklande tro: ”Var inte rädd, bara tro!”

Förbön

Tack, käre far, för den här dagen, och för varje dag som du ger. Vi ber den här dagen om att få leva i din närhet, om att få mer tro, att du kommer med din helige Ande och förjagar den rädsla och det tvivel som vi ber. Berör också oss den här dagen med det helande som du såväl vet att vi behöver.

Hjälp oss den här dagen att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: