2020-06-01: Kvällsandakt

Måndag, 1 Juni, 2020.

Psalm 211 – ”Jesus kär, gå ej förbi mig”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 6:1-6a

Jesus gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: ”Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.” Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.

Betraktelse

När Jesus här kommer till den ”stad” (snarare: den lilla by på landet) där han växte upp, är han redan berömd – eller beryktad? – som något av en kombinerad profet (Guds talesman) och helbrägdagörare på andra ställen i Galileen. Markus återger något av det dubbla i Jesu verk, när han låter nasaretborna först förundra sig över det han säger i sin undervisning, och sedan tala om den ”visdom”, som ger honom mirakelkraft i händerna. Kraften i både hans tal och, enligt det som berättas, i hans helande händer är makalös, men ändå liksom för bra för att vara sann.

Men deras förundran över denna kraft förändras rätt snart till en misstro mot den –Jesus har dom ju känt sedan decennier som en vanlig, normal granne, först gamle snickarn Josefs son och sedan själv snickare i byn, med en massa syskon vars namn dom kan räkna upp. Vanans tyngd drar ner Jesus till det förra normalas nivå och dom bestämmer sig för att han måste vara samma person som han alltid varit – det här nya och nästan otäckt mäktiga kan man bara inte tro på! Så ”de ville inte tro”. Med god hjälp av jantelagen (”du ska inte tro att du kan lära oss något”) stänger dom sig för det Gud gör och kallar till genom Jesus.

På det sättet förebådar Nasaret hela gudsfolkets svar och hållning till Jesus. Han ”besöker” sitt folk på Guds vägnar, med hans budskap och kraft, men det besöket vill man inte ha. Jfr Jesu ord till Jerusalem, Israels hjärta: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte (Luk. 13:34).

Den risken gäller inte bara Jesu samtida i Nasaret, utan faktiskt alla oss som har lärt känna Jesus litet grann. Alltså risken att tro sig redan veta vem och vad Jesus är – vi är ju gamla bekanta, har hört berättelserna om honom sedan barnsben och vet precis vad han kommer att säga. Han är redan säkert placerad i sitt lilla fack – beundransvärd på långt håll, men inget att bry sig om på riktigt nära håll, för där bestämmer jag själv, tack. Och därför, står det häpnadsväckande nog i det Markus skrev ner av Petrus vittnesbörd, ”kunde han inte göra några underverk där” [i byn där man kände honom], utom några han botade med handpåläggning (gäller det ens egen hälsa, anstränger man gärna sin tro litet mer).

Så Jesus går därifrån och återvänder inte mer – därav den inledande psalmens bön ”Jesus kär, gå ej förbi mig. — Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi”. Nej, Jesus går inte förbi den ödmjuka trons bön, som verkligen ber om hjälp och är villig att ta emot den, i den stund och på det sätt som Jesus ger den.

Förbön

Käre far, tack för den här dagen, och för den här stunden med dig just nu. Tack för din kärlek till oss var och en, och tack för ditt löfte att aldrig överge oss. Den här dagen ber vi dig: Gå inte förbi oss, utan stanna hos oss, var hos oss, och berör oss med din närhet och frid.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.