2020-05-30: Kvällsandakt

Lördag, 30 Maj, 2020.
Psalm 210 – ”Jag lyfter ögat mot himmelen”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Låt oss be med psalmens ord: ”Jag lyfter ögat mot himmelen, och knäpper hop mina händer. Du käre Gud, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.” Amen. (Sv. Ps. 210:1)

Bibelläsning – Markusevangeliet 5:1-20

De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ”Far ut ur mannen, du orena ande!” Nu frågade han: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion heter jag, för vi är många.” Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.

Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: ”Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.” Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.

Betraktelse

Vi fortsätter att vandra genom Markus evangelium, och möter i läsningen denna kväll ännu en beskrivning av hur Jesus hjälper och upprättar. Ändå är just den här episoden annorlunda mot många andra av de avsnitt där det beskrivs hur Jesus möter och hjälper människor.

Det första som är annorlunda är att Jesus i det här avsnittet möter människor som inte är Judar. Det vet vi utifrån att trakten av Gerasa, öster om Galileiska sjön och Jordan, inte var befolkat av Judar, samt att det talas om en stor svinhjord, ett djur som judar inte höll sig med eller åt, och inte heller äter idag (jämför 5 Mos 14:3-8). I detta avsnitt sträcker sig Jesus alltså utanför den judiska värld som var helt igenom hans ursprung, och till stora delar det sammanhang i vilket han rörde sig under sin vandring och tid med de första lärjungarna.

Men: redan här får vi alltså en försmak av det faktum att Jesu ärende gäller alla människor, för den uppstånde Jesus säger ju till sina lärjungar långt senare: Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen (Mark 16:15). Han är Son till den Gud som har gjort det judiska folket till sitt särskilda egendomsfolk, men som har ett ärende till hela den mänsklighet som han skapat och älskar. I denna text visar Jesus alltså något mer av vem han är: inte bara den Messias som Gud lovat att sända för att rädda sitt folk, utan också hela mänsklighetens frälsare.

Och till skillnad från många andra av dem som Jesus har helat, så förbjuds inte denne man att berätta om vem han mött och vad han varit med om, han uppmuntras rentav till det. Jesus säger ju: Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig. Detta med Messiashemligheten, att Jesus vill förbli okänd under början av sin vandring för att få tid att undervisa och utrusta sina lärjungar, lägga de första stenarna i det bygge som är kyrkan och där han själv är hörnstenen (se Ef 2:20), luckras i och med denna episod upp. Det finns liksom två saker som måste ske samfällt: budskapet om Guds ingripande i världen ska föras ut till alla människor, och lärjungar som ska göra just detta behöver utrustas.

En annan sak som är annorlunda med detta avsnitt är hur detaljerat Markus beskriver den person som Jesus möter och hjälper. Mer ingående än på andra ställen i evangelierna beskriver Markus den man som Jesus förbarmar sig över: hans ensamhet, hans utsatthet, hand lidande och djupa nöd. Kanske är det tragiken i alltsammans som gjort att Markus så detaljerat beskriver det som sker här. Många av beskrivningarna i evangelierna av hur Jesus helar vill visa oss på Jesu förmåga och vilja att hela alla dem som kommer till honom, också när det handlar om stora skaror av människor. Den här berättelsens fokus är snarare Jesus medlidande med och omsorg om den enskilda människan.

Och dessa saker: Jesu ärende till alla människor, hans vilja och förmåga att gripa in, och hans omsorg om var och en av oss människor enskilt, gäller också den här dagen.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för den här dagen. Tack för din omsorg om oss, att du vill göra dig känd och trodd av alla människor. Och att du vill göra dig än mer känd för oss som redan känner något av vem du är och vad du förmår. Ge mig ett lyhört sinne för dig, så att jag varje dag upptäcker något mer av vem du är.

Denna kväll ber vi om ditt förbarmande över hela din värld och över alla dina barn. Var hos dom, käre Herre, som ropar, dem som sargar sig själv, kom till de förtvivlade och uppgivna. Möt oss, käre Herre, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud v. 2)

%d bloggare gillar detta: