2020-05-29: Morgonbön

Fredag, 29 Maj, 2020.
Psalm 200:3 – ”Nu växer säd för skördens tid”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Gode Gud, du som inte är långt borta från någon ända av oss, förbarma dig över mig och kom mig nära på ett sådant sätt att jag förstår att du är här. Ge mig stillhet, så att jag kan höra de ord som du har tänkt för mig. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 4:26-29

Jesus sade: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”

Betraktelse

Denna morgon fortsätter vi vår vandring genom Markus evangelium. Jesus fortsätter att undervisa om Guds rike, och han fortsätter att göra det med hjälp av bilder och exempel från naturen.

Vi har tidigare hört om hur Jesus talat om Guds rike som en man som går ut för att så, och om hur sådden faller lite varstans. Där underlaget, jordmånen är den rätta, där växer det upp och bär en rik skörd. Men hur växer det – och vad betyder det? Det är detta som Jesus undervisar om i de versar som vi läser denna morgon.

Precis som i liknelsen om sådden, kan vi tänka in oss själva som mannen som sått: vi har genom våra ord och våra liv försökt att så ut, försökt hjälpa andra att få upp ögonen för vem Jesus Kristus är. Vi som försöker leva som Jesu lärjungar idag har fått det uppdraget, men sedan läser vi i texten att något mer måste hända, något som är bortom vår kontroll: mannen sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda.

Gud har i skapelsen gett förmågan åt jorden att bära frukt; de frön och det utsäde som sås ut kan växa upp, förmeras och ge föda och nytt mångfaldigat utsäde, tack vare att Gud i sin skapelse har lagt ner detta i själva jorden (se 1 Mos 1:11). På samma sätt har Gud i vårt inre lagt ner en jordmån, som gör att när ordet sås ut i vårt inre, då kan det där på samma sätt växa upp, förmeras och ge föda och nytt mångfaldigat utsäde. Paulus talar på ett ställe om hur vi människor kan så (och dessutom vattna det som såtts, men att det är Gud som sköter växten (se 1 Kor 3:6).

Så är det också för oss som försöker leva som Jesu lärjungar idag. Vi ska fortsätta att så, och vattna, och gödsla och skydda plantan, och så vidare. Men vi måste göra det i tilltro att Gud är den som sköter växten, för det gör han. Den tilltron kan få sig en och annan törn, det vet många erfarna odlare och såningsmän. Då är det gott att komma ihåg, att vi kan tala om Gud med detta i bönen, och be honom om mer av tro och tillit, mer av tilltro till att han sköter växten, också den här dagen.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här dagen. Tack för livet i din när närhet, för arbetet i ditt rike, och för vilan i din famn. Käre Herre, hjälp mig idag i mitt uppdrag som såningsman, inte minst med tilltron till att du är den som sköter växten. Hjälp mig idag att så ut i tro och förtröstan på att du vill alla människors frälsning, och på att du vill att alla människor ska leva i vetskap om dig, och i gemenskap med dig.

Vi ber idag om din närvaro och ditt ingripande i allt det som nu sker i världen. Herre, hjälp din kyrka och ditt folk att jubla och vara glada över dig, men att inte titta bort när vi ser nöden i världen. Låt din kyrka över hela jorden få vara mänsklighetens ljus, som lyser starkt i denna världens mörker. Välsigna och bevara oss, idag och alla dagar. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må vår herre Jesus Kristus själv och Gud, vår fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och säkert hopp, uppmuntra och styrka er till allt gott i gärning och ord. (2 Thess 2:16-17)

%d bloggare gillar detta: