2020-05-25: Morgonandakt

Måndag, 25 Maj, 2020.
Psalm 89 – ”Se, jag vill bära ditt budskap, Herre”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Jakobsbrevet 1:5, 3:13-18.

Om någon av er brister i vishet, skall han be till Gud som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om (1:5).

Om någon av er är vis och erfaren [Giertz: har vishet och bildning] skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. – Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid (3:13-18).

Betraktelse

Vad är verklig vishet, dvs. en vishet som håller måttet även inför evigheten? Vanliga definitioner av vishet betonar att den inte är detsamma som en massa kunskap om allt möjligt, utan beprövad kunskap om viktiga ting, framför allt beträffande människolivets villkor och moraliska/religiösa grundordning – vishet har med praktisk livsvisdom och gott omdöme att göra. Vishetens insikter är framför allt frukten av erfarenhet och reflexion under lång tid, och har bekräftats genom många människors väl levda liv. – I gudstroende kulturer har visheten en religiös prägel, eftersom tillvarons djupa och rätta ordning uppfattas vara given av Skaparen själv. Vishet han inte finnas utan en rätt relation till Gud.

I Bibeln är föregående styckes slutmening en självklar grundval för all vishet. ”Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt” (Ords. 9:10). Detta innebar att det var svårt för medlemmar i det judiska gudsfolket att se den omgivande antika kulturens visdom som särskilt vis, hur djupsinnig och tankemässigt avancerad den än var – hedningarna kände ju inte Gud och hans vilja! Och det i sin tur, menade de (och de första kristna), förklarade den låga moraliska nivå som präglade det omgivande antika samhället.

Paulus skriver: ”Eftersom världen, omgiven av Guds vishet [som frambringat hela skapelsen, jfr Rom. 1:19-21], inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men som för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet” (1 Kor. 1:21-24).

– Anm. Paulus använder här judisk-bibliska termer: mänskligheten består av två sorters folk: judar och icke-judar. De andra kallades ”folken”, eller ibland helt enkelt ”greker”.

För Paulus, som själv mötte den Uppståndne Jesus utanför Damaskus och vet vem han är, nämligen ”Guds kraft och vishet”, innebär den verkliga visheten att en människa inte bara känner Gud som Skaparen utan också som Frälsaren (Sonen), genom Anden. Vis i Guds ögon är alltså bara den som personligen – så långt en människa kan – känner den sanne Guden. Vishetens innehåll är alltså avgörande för dess kvalitet och sanning – har man missförstått tillvarons grundläggande karaktär (som att Gud är källan till allt som finns och normen för all godhet), kan man inte anses vis.

Men vishet är ändå mer än ett intellektuellt korrekt tänkesätt, utan har med relationer att göra – både relationen till den gudomliga Makt som skapat allt och leder universums utveckling, och relationen till medmänniskorna. Visheten är i människors ögon en värdefull och statusgivande tillgång, och kan precis som andra sådana tillgångar hos den som har dem leda till relationer av högmod, konkurrens och självhävdelse gentemot andra. En vishet med den karaktären, skriver Jakob, ”kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk”.

Om den sanna visdomen har sin grund i att känna Gud, måste den också ha samma karaktär som Herren. Den ska präglas av mildhet, ödmjukhet och godhet, eftersom det är Guds sätt att relatera till oss. En tillämpning av det här finner vi i 1 Pet. 3:15-16, där aposteln skriver att de kristna ska vara ”beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp”, dvs. det hopp som är grundat i Kristustron. Fastän de väl vet att tron är solitt sann, ska de förklara sin kristna tro ”ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak”. Att bete sig överlägset och nedlåtande för att man ”har” sanningen skämmer och skadar sanningen, och är raka motsatsen till verklig vishet. Som Jakob uttrycker det: en kristen som får tillfälle att vittna om sin tro på Jesus Kristus skall ”med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till”. Ro på kärleken inkarnerad måste smitta med tro verksam i kärlek.

Förbön

Himmelske Fader, du den sanna vishetens källa, tack att du har gett den här dagen och för alla dagar du har gett mig. Hjälp mig den här dagen att leva så att jag inte skadar eller skämmer sanningen, utan istället växer i den sanna visheten, som är kunskap om dig, vem du är och vad du gör och vill.

I början av denna dag och denna vecka ber vi åter om din närvaro och ditt förbarmande i och över det som nu sker: i världen, i Sverige, i vår närhet och inom oss. Tack att du ser och redan är i det som sker, tack att du inte är långt borta från någon enda av oss. Vi ber om synliga ingripanden från dig, för världens skull och för ditt rikes och din barmhärtighets skull. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit dagens andakt

%d bloggare gillar detta: