2020-05-25: Kvällsandakt

Måndag, 25 Maj, 2020.
Psalm 570 – ”Fördolde Gud”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – ur Första Korinthierbrevet kap 2 & 3.

När jag kom till er, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus (2:1–2).

Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre (2:6–8).

Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds Ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden hart lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds Ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt (2:11–14).

Jag kunde inte heller tala till er, syskon [bröder], som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? (3:1–3).

Betraktelse

Det finns hemligheter och hemligheter. Dottern ringer hem och säger: ”Jag kommer redan i morgon, men håll det hemligt, så det blir en överraskning för mamma!” När dottern stiger in genom dörren, är det inte längre någon hemlighet, och dess innehåll är fullständigt klart och begripligt.

Men när Jesus vid sista måltiden med lärjungarna tar brödet, tackar Gud för det, bryter och delar ut det med orden ”Tag och ät, detta är min kropp som blir utgiven för er”, är detta en hemlighet av större djup och innebörd. Lärjungarna förstår nog mer eller mindre direkt den ”ytliga”, närmaste innebörden: att Jesus syftade på sin död och gav dem del i den då de åt brödet. Men att och hur det kan vara så förblir obegripligt och i sin fulla innebörd ofattbart. Evangeliet om Jesu Kristi försoningsdöd och hur vi människor får del av den genom Herrens heliga nattvard är inte en enkel hemlighet, utan ett mysterium. Med vanligt mänskligt förnuft kan vi inte förstå det, utan måste få Andens hjälp att tro det av hjärtat. Då blir det för oss en Guds kraft till frälsning som förändrar våra liv för alltid.

Så när Paulus ”inte ville veta av något annat än Jesus”, den korsfäste, när han förde Evangeliet till korinthierna, beror det på att innehållet i Guds frälsande hemlighet är för stort och komplext för att meddelas ”med ord som mänsklig vishet har lärt oss”. Naturligtvis finns en intellektuellt och mänskligt gripbar dimension i Guds verk också, men den är inte den enda eller den viktigaste. Utan en Andens personliga kommunikation med vår egen ande når vi inte fram till sanningen (eller den till oss).

För Paulus är korsfästelsen ett belägg för den stora skillnaden mellan mänsklig och gudomlig visdom. Världens makter, operativa bakom de mer eller mindre mäktiga människorna i tiden, tyckte sig handla förnuftigt och ansvarskännande, när de beslöt att ta livet av Jesus. Kajafas tyckte nog han fick till det väl när han sa: ”Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under” (Joh. 11:50). Den Onde bakom alltihopa begrep inte heller försoningens logik, så när han trodde att han för alltid omintetgjorde Guds Rike genom att dräpa Jesus med korset, så medverkade han till det offer som för tid och evighet möjliggör det.

Betyder nu allt detta att de kristtroende är visare än alla andra människor? Nej, det vi läser i 1 Kor 3 (och Jak. 4 från i morse) gör det omöjligt att dra en sådan slutsats. Apostlarna Paulus och Jakob är överens om att en kristen gemenskap full av interna strider och splittringar, vrede och felfinneri är oandlig, för att inte säga värre. I en sådan miljö har Anden stängts ute och Guds vishet tystnat för längesedan. Då måste vi börja om med att ”leva värdigt vår kallelse”, be Gud och varandra om förlåtelse för det onda vi släppt fram och tillåtit oss, och ödmjukt tiga tills vi hör Gud tala till oss igen i bönen.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för att du följer och leder ditt folk och dina barn varje dag, och för att du har gjort det också den här dagen. Tack för livet, och för livet med dig. Led mig så att jag lever ett liv som är efter din heliga vilja och som är gott för mig, och påminn mig om att du och din nåd är grunden för mitt liv.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: