2020-05-22: Morgonandakt

Fredag, 22 Maj, 2020.
Psalm 97 – ”Jag behövde en nästa”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Jakobsbrevet 2:14-20

Mina syskon, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan”

Betraktelse

Det är lätt att läsa och förstå det här stycket som att Jakob faktiskt avser att säga emot Paulus – eller i varje fall en snäv och ensidig version av vad Paulus sagt om rättfärdiggörelsen genom tron allena, utan laggärningar. Det är sannolikt att de kände varandra, träffades och hörde om varandra under flera decennier. De hade båda blivit Jesu Kristi apostlar inom en period av mindre än ett år, Jakob (Jesu bror) nära efter Kefas, de tolv och de 500 [i Galileen?]; därefter ”alla apostlarna” (som alltså var fler än ”de tolv”), och sist av alla, men troligen ändå inom ett år efter själva uppståndelsen Saulus/ Paulus, ”missfostret” som han kallar sig själv. Allt detta står i den i Jerusalem under tidigt 30-tal fixerade muntliga grundtradition om Kristi uppståndelse och dess vittnen, som Paulus i 1 Kor. 15:3–8 påminner korinthierna om att han hade fått lära sig när han blev Kristustroende (ca 32 e.Kr.), och gav vidare till dem ca år 51, när de omvände sig och blev Kristustroende.

Det är lätt att missförstå Paulus, och kanske låg det särskilt nära till hands om man tyckte att hans lära lät jättefel från början (vilket somliga av hans medkristna gjorde, Rom. 3:7–8). Båda hänvisar till trons fader, Abraham, men gör det på olika sätt. Paulus tänker på Abraham i 1 Mos. 15, den punkt i hans liv, då han inte ens är omskuren men det ändå blir särskilt tydligt att han kommer till tro på Guds löften – där spelar inga gärningar någon roll. Jakob däremot – som också hänvisar utförligt till Abraham, tänker på de tillfällen då Abraham måste visa sin Gudstro genom faktisk gärning, särskilt i det oerhörda trosprovet i 1 Mos. 22 (offret av löftessonen Isak). Gud vet allt och känner Abrahams tro i förväg, men den måste framvisas i handling för att vara äkta och bekräftad.

Motsättningen mellan apostlarna Paulus och Jakob är skenbar. I sak är de överens. En tro som bara handlar om att höra (och eventuellt också att säga det rätta), men inte om att göra det man tror, den är en inbillning, oprövad, overksam i verkligheten – det vill Jakob betona. Och Paulus är inte oense om detta; se Rom. 2:13 ”Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga”, eller 2 Kor. 5:10: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” – Men det Paulus vill betona är att allt vi får, inklusive rättfärdigheten, viljan och förmågan att kunna göra det rätta, det får vi först från Gud, innan vi kan ge det tillbaka åt honom. ”I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek” (Gal. 5:6).

Så därför bör vi inte hålla med den gode reformatorn Martin Luther om att Jakobs brev är en riktig ”halmepistel”, som knappt borde ha fått komma med i den normerande (kanoniska) samlingen av heliga skrifter, som Gud talar igenom. Vi behöver allt höra den starka förmaningen om att trons verkan och utflöde i nästankärlek och omsorg om behövande måste vara verksam, konkret och kosta mer än några riktiga och fina fraser.

Förbön

Käre Herre, tack för den här dagen, och för att du bjuder på varje dag. Tack för din nåd mot mig, och mot alla människor som kommer till dig. Hjälp oss den här dagen att omsätta det goda du ger till kärlek till vår nästa, till barmhärtighet mot de behövande du sänder i vår väg.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må vår herre Jesus Kristus själv och Gud, vår fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och säkert hopp, uppmuntra och styrka er till allt gott i gärning och ord. (2 Thess 2:16-17)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: