2020-05-22: Kvällsbön

Fredag, 22 Maj, 2020.
Psalm 581 – ”Kristus, hjälten, han allena”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – ur Galaterbrevet 5:13-25

Ni är ju kallade till frihet, syskon. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. — låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. —

Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittring, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. —

Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg

Betraktelse

Aposteln använder i denna avslutande förmaning av Galaterbrevet en del termer, som har en speciell, paulinsk innebörd – särskilt ord som kött och ande (även ”lagen”, men det tar vi inte upp här). Det är inte så att ”kött” och ”ande” betecknar två delar eller skikt i människan: (a) det materiella, fysiskt påtagliga hos människan, ”kött” och köttsliga lustar, och dess motsats (b) det inre, andliga, nobla, ja, ”gudagnistan” i människan, som vill det rätta. Den delen domineras inte av det djuriska och låga i människans natur, utan har sina tankar – ja, i bästa fall sin identitet – i det upphöjda och rena, gudomliga.

Faktum är att själva den femton enheter långa listan på köttets gärningar eller synder som Paulus först räknar upp innehåller både fysiska, ”yttre”, sensuella synder, som har med sex och kroppsliga begär att göra, som otukt, vrede, dryckenskap, utsvävningar, och psykologiska och sociala, eller just ”andliga” fel: avguderi och trolldom har med makt och påverkan av andemakter att göra, och intriger, splittring, maktkamp är ju främst sociala laster och brist på kärlek till medmänniskan. Grovheten i synder beror inte på hur ”köttsliga” eller fysiskt baserade de är, snarare tvärtom – påtagligt fysiska och våldsamma synder är de lättaste att lägga av, medan de outrotliga eller svåra är sådant som högmod, kärleksbrist, obarmhärtighet, självupptagenhet.

Om vi vänder oss mot nästa uppräkning, de nio Andens frukter, så har en del av dem även en klart kroppslig aspekt jämte den andliga, psykologiska. ”Kärlek” är inte bara en svalt vänlig tanke mot en annan människa eller sak, den har också en kroppslig dimension – inte bara i den erotiska kärleken, där den är särskilt påtagligt och riktig, utan också i vänskapen, det gemensamma arbetet eller leken; och ”glädje” och ”frid” är något man också erfar i hela sin kropp. Faktum är att människan är en helhet av kropp och själ, yttre och inre, nu-upplevelse och minnen för livet. Hon deltar i allt med hela sitt jag, vare sig det är ont eller gott, synd eller dygd.

En sak till är viktig att lägga märke till: skillnaden mellan Andens gåvor och Andens frukter. Paulus talar om båda, men de är inte synonymer, olika ord för samma sak. Om Andens gåvor skriver aposteln främst i 1 Kor. 12 och Rom. 12, och då handlar det om olika förmågor som Anden ger till olika medlemmar i församlingen för att bygga upp deras gemenskap till ett rikare och mera fruktbart helt. Där finns gåvor som har med ord, insikt och kristen kunskap att göra, särskilt också profetia (budskap från Gud till någon närvarande) och tungotal (icke-mänskligt, obegripligt och ändå djupt och meningsfullt talande). Där finns också omsorgsgåvor av omhändertagande, botande genom förbön, diakoni. Och vidare styrandets, organiserandets och ledandets gåvor. Ingen har fått alla sådana andegåvor (grek. charismata), ingen har heller blivit helt utan en charisma. Man kan inte klandra någon för att de saknar en nådegåva – det är ju Anden som bestämmer vilken man får.

Däremot är Andens frukter något som ska växa fram i en kristens liv, och som man kan klandra hen för bristen på. Att sakna tungotal – det bestämmer Givaren, inte du, men saknar du kärlek eller ödmjukhet, så är felet faktiskt ditt! Om du inte hindrar Andens verk i dig, så kan alla Andens frukter med rätta förväntas hos var och en som leds av Anden, vi har alla fått den (Rom. 5:5; 1 Kor. 12:13). Här kan man tillämpa det Jakob skriver i 1:5 på var och en av Andens frukter: ”Om någon av er brister i vishet (i kärlek, glädje, frid…) skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om”. Vilket underbart löfte!

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för möjligheten att växa i din närhet. Hjälp mig att varje dag leva så, att den frukt som kommer av din helige Ande, får växa till i mig och i mitt liv. Tack för bönens kraft och möjlighet, tack för livet med dig. Låt hela mitt liv få vara ett liv med dig.

Käre far, vi ber dig denna kväll: låt oss få gå till vila under ditt beskydd denna natt. Förbarma dig över hela din värld, grip in i allt det som nu sker. Kom med din frid till alla som är rädda och oroliga, kom med helande till de sjuka, kom med kraft och vishet till de vårdande. Gör dig känd för dem som inte känner dig, dra dem till dig med din kärleks band. Låt din välsignelse och frid vila över oss ikväll, inatt, imorgon och alla dagar. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon

%d bloggare gillar detta: