2020-05-18: Morgonbön

Måndag, 18 Maj, 2020.
Psalm 98 – ”Ett vänligt ord kan göra under”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Jakobsbrevet 1:21-25

”Lägg bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv. Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.”

Betraktelse

Låt oss börja med något som kan se ut som en motsägelse, eller i varje fall ett dubbelt perspektiv, i Jesu och Nya testamentets undervisning. Det gäller frågan om en människa är mest och grundläggande god eller ond, rättfärdig eller syndig.

I Jesu Bergspredikan talar Jesus om att vi ska be till Gud och förvänta oss att få det vi ber om, precis som barn som ber sin far om bröd inte förväntar sig att få en sten istället (Matt. 7:7–10). Och Jesus fortsätter: ”Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor…”, och tar alltså för givet att människors normaltillstånd är (mest) ont och själviskt – i varje fall jämfört med vad Gud vill. – Det Jakob skriver i 1:21 ovan (”Lägg bort allt det orena och myckna onda hos er”) är ganska likt det Jesus säger; det onda inom oss är inte en lätt skuggning av en annars bländvit rättfärdighet, utan tvärtom dominerande och styrande – och därför nödvändigt att bekämpa. Och likväl tar Jakob för givet i brevets inledning att troende människor skall vara och bli ”fullkomliga och heliga, utan någon brist” (1:4).

Det är lätt att konstatera att detta paradoxala dubbelperspektiv gäller även i apostoliska brev, skrivna till döpta, kristna människor. I Första Johannesbrevet skriver författaren i 1:8–9 ”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.” Det vill säga, vi är i grunden ”onda”, orättfärdiga syndare, som måste renas genom förlåtelse, om och om igen. Men i samma brev skriver Johannes också: ”jag skriver till er för att ni inte ska synda (2:1), ”Den som säger att han förblir i honom [Gud] måste själv leva så som han levde” (2:6), ”Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har aldrig sett honom och känner honom inte” (3:6). Så även efter omvändelsen och beslutet att tro på Jesus och göra som han säger är den kristna människan ”på en gång rättfärdig och syndare” (i Luthers latinska älsklingsfras simul iustus et peccator), samtidigt god och ond.

Bilden är densamma i Paulus beskrivning av den som döpts in i Kristus. I Rom. 6 och Kol. 3 läser vi att den döpta har både dött med Kristus och uppstått med honom. Slutsatsen lyder: ”Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp” (Rom. 6:12), och ”Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi” (Kol. 3:5). Det är tydligt att det finns mycket ont kvar hos den döpta, och att hen därför kan och måste kämpa på allvar mot det – samtidigt som det på sitt sätt redan är förlåtet och borttaget i Kristi försoning. Denna dubbla sanning blir verkligt sann först när en människa håller sig riktigt nära Jesus, som själv i sin kropp bär och är Guds inkarnerade Rike.

Likheten mellan Jesu undervisning och det vi finner hos Jakob, Johannes och Paulus är tydlig. Jak. 1:22 ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste” är som ett eko av den liknelse som avslutar hela Bergspredikan. Där liknas den som både hör och gör Jesu ord vid en man som byggde sitt hus på klippfast grund, medan den som bara hör det bygger sitt ”hus” (sitt liv) på lösan sand.

Den hållningen till allt det Jesus säger beskriver Jakob som att ”ödmjukt ta vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv”. Jesu ”ord” är alltså inte bara enstaka befallningar eller handlingsregler som kan konkret åtlydas eller inte, utan uttrycket avser hela hans undervisning, där hans gärningar och livsval (korset i st.f. kungakronan) är väsentliga delar. Jesu eget liv är i sin helhet den bästa sammanfattningen av hur man gör Guds vilja och bud, eller, med klassiskt gammaltestamentligt språkbruk, håller Lagen. Som judisk kristen kallar Jakob denna hållning eller livsstil att se in i och följa ”den fullkomliga lagen (Torah), frihetens lag”, Guds nåderika vilja. Friheten når en människa när hon fullt ut känner och gör vad Gud vill med hennes liv.

Förbön

Herre, vår Skapare och Frälsare, vi tackar dig för att du i mäktiga kärlek har skapat hela universum, och placerat oss i det som dina avbilder. Ibland kan vi känna tvivel på din makt eller på din godhet, särskilt när vi människor drabbas av storskaliga attacker från livets fiender – sjukdom, farsoter, naturkatastrofer och egenskapade katastrofer som krig och förtryck.

Hjälp oss att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: