2020-05-11: Morgonandakt

Måndag, 11 Maj, 2020.
Psalm 328 – ”Lova Herren, Gud, min själ”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Jakobsbrevet 1:1-9

”Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. Om någon av er brister i vishet, skall han be till Gud som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.”

Betraktelse.

Vem är Jakob?

Författaren till detta brev heter Jakob, och kallar sig för tjänare till Gud och Herren Jesus Kristus. Ända sedan den tidiga kyrkan har man menat att han också är bror till Jesus (närmaste lillebror, kanske); men han vill inte skryta med det och nämner det inte. Vi vet inte mycket om Jakob, utom att han före Jesu död och uppståndelse inte trodde på sin bror som Messias, Guds Son. Det ändrades när han som en av de första mötte Jesus uppstånden (1 Kor. 15:7). Man kan tycka att det är en konstig bakgrund för en Jesu apostel – en som känt Jesus hela sitt liv, men inte tror på honom förrän han har ”läst i facit” och med egna ögon måst konstatera att Jesus är oövervinneligt levande! Men Jakob delar detta att börja i otro med andra Jesu apostlar – alla måste de börja sitt egentliga apostlaliv med omvändelse och syndernas förlåtelse för sin otro! (Petrus fall var ju det värsta av alla…)

Ungefär tio år efter Jakob Josefssons omvändelse dödades Jakob Sebedeusson år 42 på kung Herodes Agrippas befallning. Han var en av de tre ”pelarna” inom tolvgruppen, som Jesus höll allra närmast sig (jfr Gal. 2:9). De två andra ”pelarna”, Kefas och Johannes Sebedeusson, lämnade Jerusalem för att rädda livet, men vågar sig sju år senare tillbaka till apostlamötet i den heliga staden), som vi läser om i Gal. 2 och Apg. 15. Då visar det sig att Jakob Sebedeussons efterträdare blev Jakob, Jesu bror, som ensam var Jerusalemsförsamlingens ledare ända tills också han dödades år 62, efter beslut av översteprästen Ananus i skarven mellan två romerska guvernörer.

Jakobsbrevet, som är dikterat på en förvånansvärt god grekiska, är sannolikt skrivet före eller på 50-talet (samtidigt med flera av Paulusbeven). Det har många ekon från Jesu etiska undervisning (som i Bergspredikan, Matt 5–7) och hans skarpa förmaningar om rättfärdighet och omvändelse, men mycket litet kristologi om vem Jesus var som Herre och Frälsare.

Redan i dessa inledningsversar känner vi igen vissa tankar som finns just i evangeliernas Jesustradition – att man skall känna sig lycklig över ”prövningar”, dvs. när man får utstå motstånd, missaktning och förföljelse (Matt. 5:11), att vi ska sträva efter ”fullkomlig” rättfärdighet (Matt. 5:48), att en lärjunge får det hen ber om i tro utan tvivel (Matt. 21:21 f.). Detta är några av många ekon från storebror Jesus egen undervisning, radikal och krävande som den var.

Vi kan tycka att Jesus, med Jakob, ger uttryck för en omöjlig maximalism – ingen människa kan ju bli och vara ”fullkomlig, så som er fader i himlen är fullkomlig”! Så varför begär Jesus och hans bror Jakob detta? Är det bara för att var och en som av alla sina krafter försöker bli fullkomlig ska tvingas inse sitt behov av en barmhärtig frälsare (en omtyckt tolkning i luthersk tradition)? Visserligen är det sant att vi alla behöver en barmhärtig frälsare – och har fått det. Men svaret är snarare att Jesus menar vad han säger, därför att Guds rikes närhet gör det möjligt som för människor är omöjligt. Riktigt nära Jesus och hans Ande kan vi göra det Gud vill, annars inte. Infogad i hans kraftfält kan en människa läkas direkt, både fysiskt, psykiskt och andligt, och handla rättfärdigt i frihet. Aposteln Paulus beskriver detta i de första versarna av Rom. 8 som att Guds Ande bor i oss och att då ”lagens krav på rättfärdighet uppfylls hos oss som lever efter vår ande (= vår Ande) och inte efter vår köttsliga natur”. Det är den outsagda men självklara bakgrunden till allt det som krävs av oss i det här Jesus-ekande brevet.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för ännu en ny dag, och för att du bjuder på varje dag. Hjälp mig idag att leva efter din vilja, att sträva efter fullkomlighet, men att samtidigt inte glömma mitt allra djupaste behov, som är dig och din nåd. Tack att du vill fylla mig och hela din kyrka med kärlek och barmhärtighet varje ny dag, också den här dagen.

I början av denna dag och denna vecka ber vi åter om din närvaro och ditt förbarmande i och över det som nu sker: i världen, i Sverige, i vår närhet och inom oss. Tack att du ser och redan är i det som sker, tack att du inte är långt borta från någon enda av oss. Vi ber om synliga ingripanden från dig, för världens skull och för ditt rikes och din barmhärtighets skull. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid åt er i rikaste mått. (1 Pet 1:2b)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit dagens andakt

%d bloggare gillar detta: