2020-05-11: Kvällsandakt

Måndag, 11 Maj, 2020.
Psalm 228 – ”I tro under himmelens skyar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 18:21-29 & 19:13-15

”Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv, ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig övergivit hans lagar. Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda. Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom. Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige. Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list. Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du. Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.” Ps 18:21-29.

”Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om, men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig! Då är jag utan brist och fri från svåra synder. Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig, Herre, min klippa, min hjälpare.” Ps 19:13-15.

Betraktelse

Om rättfärdighetens belöning och gåva.

Den första av dessa psalmer, 18, anges som en psalm av kung David, tillhörande samlingen ”Davids psalmer”, nr 1–72 i Psaltaren. Den har ovanligt nog ett helt litet förord om i vilken situation den diktades av kungen ”när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul” (Därför finns den psalmen också i den berättelsen, 1 Sam. 22). Han hade flera gånger varit verkligt illa ute, när kung Saul jagade honom runt landet, och med nöd och näppe klarat livet. ”Från höjden fattade han [Gud] min hand och drog mig upp ur djupa vatten. Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag” (18:18).

David ger också en troskyldig, oförblommerad förklaring till att Gud hjälpte just honom på det här sättet: ”Herren lönade min rättfärdighet”. Själv är han, säger han, ren och skuldlös, har aldrig gjort något mot Guds vilja, aldrig avfallit från lydnaden, utan varit ”fläckfri inför honom”. Det är nästan självklart att Gud måste belöna ett så exemplariskt leverne, i enlighet med sitt förbund eller kontrakt med Israel: Om ni följer mina bud, bevarar och välsignar jag er. Det är bara att välja välsignelse eller förbannelse (jfr 5 Mos. 28–30), allt ligger i era egna händer.

Det var självklart för förbundets folk att det är fullt möjligt att leva rättfärdigt – inte bara på Davids tid, utan även tusen år längre fram i historien, som när juden och den kristne aposteln Paulus beskriver sitt liv före omvändelsen till Kristus Jesus: Jag var ”i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig [oklanderlig] man” (Fil. 3:6). Eller som Jesus själv säger, och menar vad han säger, i Bergspredikan: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig” (Matt. 5:48).

Vi nutida kristna, särskilt i Västerns kyrka, med dess tradition av oupphörlig självrannsakan och ett djupt syndamedvetande (via Augustinus och Luther), tycker kanske att Davids, Paulus och Jesus attityd kommer för nära omedveten gärningsrättfärdighet och självbelåtenhet inför Gud. Men, och det är ett stort MEN, för det första är det inte så lätt att vara mer ödmjuk än Jesus, Paulus och David och tro sig veta bättre än de.

För det andra är inte David heller så blåögd som vi kanske först läser honom. Redan i följande Psalm 19 visar han en klar medvetenhet om att han mycket väl kan begått synder som han inte ens själv vet om. Han måste be om hjälp med att bli befriad även från dem, liksom från att i hastigt mod eller vårdslöshet falla i grovt, högmodigt ”trots” mot Gud själv. Läser vi den förkrossade syndabekännelsen i Psalt. 51, förstår vi att kungen vet sig vara syndig och förvänd från början (v. 7). Han måste leva av Guds förlåtelse, om och om igen. Hans ”normala” och hela tiden eftersträvade rättfärdighet beror alltid av att ”Du låter min lampa lysa” och att ”Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus”. Även han är frälst av nåden allena.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för att du följer och leder ditt folk och dina barn varje dag, och för att du har gjort det också den här dagen. Tack för livet, och för livet med dig. Led mig så att jag lever ett liv som är efter din heliga vilja och som är gott för mig, och påminn mig om att du och din nåd är grunden för mitt liv.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud v. 2)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit dagens andakt

%d bloggare gillar detta: