2020-05-10: Morgonandakt

Söndag, 10 Maj, 2020.
Psalm 253 – ”O giv oss, Herre, av den tro”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Herre, du min herde i liv och död, stilla mina sinnen och min själ när jag nu närmar mig dig. Möt mig också den här dagen och den här stunden med din närvaro och ditt tilltal. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 17:9-17

”Jesus sade: Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.”

Betraktelse

Den här söndagsmorgonen läser vi, såsom vi gjort tidigare, den evangelietext som läses i bland annat Svenska kyrkans gudstjänster den här söndagen. Temat den här söndagen, femte söndagen i påsktiden, är Att växa i tro. Det finns mycket i den här evangelietexten som kan tala till oss om just det, men vi ska ta vår utgångspunkt i den sista meningen i läsningen denna morgon: Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

Jesus ber att vi som är hans lärjungar ska få bli helgade, det vill säga präglade av Gud. Det är ett sätt att tala om hur trons relation med vår himmelske far växer: att vi präglas alltmer av Gud. Vidare ber Jesus att denna prägling skall ske genom sanningen, den sanning som är ditt ord. Alltså – vägen till att växa i tro går inte minst via Ordet, det vill säga Guds ord, Bibeln.

Många gånger när vi läser Guds ord, läser vi för fort. Inte minst när vi läser i Johannesevangeliet, vilket vi gör idag, och när vi i Johannesevangeliet läser sådana ord som Jesus talar, vilket vi också gör idag. Orden, formuleringarna och hur ord och formuleringar återkommer är som gjorda för att läsas långsamt. Inte för att språket Jesus använder eller orden han talar skulla vara djupsinniga på något utstuderat sätt, utan för att det är gott för oss att verkligen ta till oss dessa ord, låta dem sjunka in, och då behöver vi läsa långsamt.

Det är ungefär som att vattna en krukväxt där jorden i krukan är helt förtorkad. Häller vi snabbt på allt vatten riskerar mycket av det att rinna över, hamna utanför krukan, och aldrig komma växten till glädje och nytta. Men om vi häller långsamt och väntar, så absorberar även den torraste av alla krukväxtjordar det vatten den vattnas med. På samma sätt är det med oss när vi läser Guds ord – ska vi kunna absorbera det som är gott för oss att ta upp, behöver det ske med ett visst mått av långsamhet. Och för att läsningen av den evangelietext som ligger framför oss den här söndagen ska bli ännu långsammare, så ska vi göra två stopp i den. Två stopp som har något att säga kring detta som står särskilt i förgrunden den här söndagen: Att växa i tro.

En sak som Jesus gör, för det första, eller som han ber om, för hela den här läsningen idag är en bön, det är att vi ska bli ett, ett i honom. Jesus använder i sin undervisning bilder som handlar om att människor hänger ihop, binds samman, genom honom. Till exempel talar Jesus om sig själv som en vinstock, ett vinträd, och om oss som tror på honom som dess grenar (se Joh 15:1-10).

Grenen hänger ihop med stammen och får näring därifrån till att leva och växa och bära frukt, men hör också ihop med de andra grenarna, som får samma näring, som också växer, och som också är tänkta att bära frukt. Bara för att vi själva är grenar och får vår egen näring och förhoppningsvis bär vår egen frukt kan vi inte strunta i de andra grenarna eller låtsas som om de inte finns.

Det är inte grenarna som bestämmer hur de ska växa, det är trädet som bestämmer det. Alla grenar sitter inte på samma höjd eller på samma sida av ett träd. De sitter där och växer så som trädet vill. Det är också vår uppgift, inte bara att växa, utan att växa så som trädet, stammen, Jesus, vill att vi ska växa. Och komma ihåg att vi inte är trädets enda gren, utan att vi är en av många grenar, och att vi grenar är kallade till enhet. Växt och enhet hör ihop.

En annan sak som Jesus talar om i sin bön är hur han vill att lärjungarna, det vill säga också vi idag, ska få del av hans glädje. Inte lite grann, inte ganska mycket, utan helt och fullt. Jesus har alltid mer att ge, vi kan alltid komma närmre honom, han vill hela tiden ge oss mer av sin glädje. En sådan där barnsligt naturlig fråga är då: men hur mycket? Hur mycket glädje finns det? Och vidare kunde vi då fråga: Gud, hur nära får vi komma dig?

Ibland i våra liv är det nästan som om den fråga som vi ställde till Gud var: hur långt bort kan jag gå, och ändå vara ditt barn? Den frågan är kanske intressant, men den bygger inte upp, varken oss, eller vår tro eller våra sammanhang. För att växa i tro, låt oss istället fråga Gud: Hur nära får jag komma? Och hur stor är den glädje som finns hos dig? Ställ de frågorna idag, ikväll, imorgon och framöver. Gud, hur nära får jag komma? Gud, hur stor är den glädje som finns hos dig? Gud längtar efter att få hjälpa oss växa i vår tro, bland annat genom att visa oss just det. Amen.

Förbön

Käre Herre, käre himmelske Fader, tack att vi får komma dig så nära, också närmre än vad vi är just nu. Tack att det finns mer av dig att upptäcka, hjälp oss att komma dig närmre. Tack att vi får växa i vår tro, i vårt hopp och i vår kärlek. Hjälp oss att hämta all vår näring i dig, och att sträva efter den enhet som du har bett vår far om.

Idag ber vi också särskilt med alla dem som inte har någon gudstjänst att gå till. Herre, möt oss där vi är, tala till oss också idag, låt oss få känna gemenskap med dig, du som i dig själv är gemenskap. Hjälp oss att i denna tid på ett fördjupat sätt söka dig i bönen, för vår skull, för världens skull, och för ditt rikes skull. Herre, välsigna och bevara oss i ditt namn och i din närhet, också i denna tid. Genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26).

%d bloggare gillar detta: