2020-05-07: Morgonandakt

Torsdag, 7 Maj, 2020.
Psalm 153 – ”Livet vann, dess namn är Jesus”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 4:46-53

”En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade honom: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus.”

Betraktelse

Det mönster vi kan se i Abrahams liv, att tro på Guds ord och därför kunna både vänta och handla i tro, är ett mönster som går igen i många livssituationer som Bibeln berättar om. Vi möter det i en del av underberättelserna i evangelierna, alltså i Jesu sätt att handla med människor. En sådan berättelse är den som beskriver hur Jesus botar en ”kunglig ämbetsmans” dödssjuke son (Joh. 4:46-54; ”kunglig” betecknar här en ämbetsman vid Herodes Antipas hov i Tiberias, i stil med förvaltaren Kusas i Luk. 8:3, vars hustru Johanna följde Jesus). Jesus går inte med pappan hem, utan säger bara ”Din son lever”. Han får inget annat än denna korta mening, och har inget annat att lita på och handla efter än att Jesus talar sanning . Det finns inga villkor att uppfylla, varken nu eller senare, ingen trosbekännelse att först avlägga, innan botandet sker. Så han går hem igen – med förrättat ärende, vågar han tro. På vägen hem får han veta, att sonen är frisk, sedan kl 13 dagen innan – just då pappan talade med Jesus. Då och först då får han bekräftat att hans tillit till kraften i Jesu ord och löfte var helt berättigad; nu får han se det han först bara trodde, att Jesus gjorde det han sa, att man kan lita på hans ord.

Detta gör ett ännu djupare intryck på mannen än tidigare, vilket evangelisten beskriver med det korta ”han kom till tro (grek. episteusen) liksom alla i hans hus” (v. 53). Noga taget är detta andra gången han ”kom till tro”. Evangelisten använder nämligen precis samma grekiska ord om samme man, när han stod och talade med Jesus dagen innan och ”trodde” det Jesus sa (v. 50). Ämbetsmannen går från en nivå av tro till nästa; tydligen finns det mer än ett steg i den relation till Jesus som kallas ”tro”. Den första nivån av tro kan beskrivas som att ämbetsmannen av någon anledning har sådan tillit till det Jesus meddelar honom, att han vågar gå hem igen med förväntan att möta sin son frisk igen (= Tro 1).

När detta visar sig stämma, fördjupas Tro 1 till Tro 2, en djupare och mer omfattande förvissning om Jesus själv: att det som hände inte bara var ”en himla tur”, eller en glädjande men oförklarlig engångshändelse. Nej, den är visst förklarlig: den visar att Jesus har makt att rädda människor från död till liv – en makt som bara Gud har. Jesus måste alltså vara sänd av Gud, han är en verklig frälsare och därför mer än någon annan värd att lyssna till och tro på och inrätta sitt liv efter. Konkret betydde nog steget från Tro 1 till Tro 2 att denna familj anslöt sig till rörelsen kring Jesus och blir hans anhängare och efterföljare för livet, det som sedan kallades att bli ”kristen”.

Så är det fortfarande för oss som nu är och vill vara Jesu efterföljare: vi befinner oss i trons växande. Det finns alltid mer att upptäcka om Jesus, mer att ta emot av hans tro på Gud, fler konsekvenser av tron än vi hittills har praktiserat, större områden av vårt liv att lägga under Frälsarens inflytande och ledning. Vill människan inte röra sig i den riktningen, stagnerar och torkar tron, och hon går i realiteten längre bort från Herren.

Jesus ville (och vill) mycket gärna möta tro hos människor, alltså deras öppenhet och tillit för det Guds rike han kom med. Flera gånger påpekar han till den sjuke han hjälpt: ”Din tro räddade/frälste dig”, just för att klargöra att deras botande inte var ”tur”, eller en belöning för deras fina böneliv och goda karaktär, utan helt enkelt följden av deras Ja till det Jesus ger. Och det är fortfarande likadant – det han mest vill ha av oss är en bön om hjälp, i förtröstan på att han vill och kan hjälpa. Sedan gör han resten.

Förbön

Gud, allt levandes Herre och försörjare, tack för livet med dig, och att det alltid finns mer att upptäcka av dig, din nåd och din hjälp. Hjälp oss den här dagen, käre himmelske Fader, att växa och fördjupas i vår tro, att ta tydliga steg emot dig. Hjälp oss att lita på de löften du gett.

Vi ber dig denna morgon om ditt förbarmande och din närvaro, över och i våra liv, våra sammanhang och hela världen. Vi ber om en ökad hunger bland människor efter det goda som du har att ge, och ber dig, Herre: mätta dem som kommer till dig. Välsigna och beskydda idag alla människor, alla goda tankar, ord och handlingar, min dag och mitt liv. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Kor 13:13)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: