2020-05-04: Morgonandakt

Måndag, 4 Maj, 2020.

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Psalm 572 – ”Ängsliga hjärta, upp ur din dvala”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Tack, käre himmelske Fader, för att jag fått vakna till en ny dag! Tack för att min kropp och själ är friska nog att kunna tala med dig – och med mina medmänniskor! Ge mig ett lyssnande inre öra, en större mottaglighet för det du vill säga mig, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Bibelläsning – 1 Mosebok 12:1-4

Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du fått.” Abram bröt upp, som Herren befallt.

Betraktelse

Kaldeerna var namnet på ett nomadfolk som bosatt sig i södra Mesopotamien, och en av deras klaner, Terach-familjen vid staden Ur, väljer att bryta upp och fortsätta den livsstilen. De vandrar tusen kilometer upp längs floden Eufrates och slår sig ner i Harrans land (i norra Syrien).

Där får Abram befallning av Gud att separera från folk- och släktgemenskapen en gång till och dra vidare, nu söderut med bara sin hustru och brorsonen Lot och dennes familj (vilka snart går sin egen väg). Målet anges inte från början, men visar sig vara Kanaans land – Medelhavets östra kust med inland, mellan Libanon och Egypten.

”Jag ska göra dig till ett stort folk”, förklarar Herren sin avsikt. Abrams separation från allt och alla beror på att Gud avser att göra just Abram och hans Saraj till startpunkten för ett nytt folk, med en ny och utomordentligt välsignad framtid. Hur långt bort det är till detta mål sägs inte, och någon vägbeskrivning av alla stegen på vägen dit får han inte. Han måste lära sig att gå i tro, och att lyda just den lilla bit av vägledning han senast fick.

I Abrahamshistorien (1 Mos. 12–25) läser vi hur det gick för Abraham och Sara. (Gud ändrade i kap. 17 hans namn från Abram till Abraham, som betyder ”fader till många”). Om och om igen får han bryta upp och gå till olika platser i Kanaans bergsbygd och utanför, utan att se vart och varför.

Abraham (och kanske även läsaren av hans berättelse) finner det till slut märkligt hur åren går utan att löftena om en stor och talrik avkomma och ägandet av hela landet uppfylls. Efter decennier i Kanaan har Sara ännu inte fått något barn! Och även efter att hon till slut har fött löftets son, så är den enda mark som Abraham någonsin äger i löftets land ett fält utanför Hebron med Makpelas grotta i ena änden; den har han fått köpa av invånarna för att ha någonstans att begrava sin hustru. Det går långsamt med löftenas uppfyllelse!

Ändå är hans tillit till Gud så stor att han orkar leva vidare, steg för steg på den väg Herren pekar ut i småportioner. Det är med skäl han kan kallas ”trons fader”, en förebild i att tro på Gud. I stället för att själv försöka se till att Guds löften blir uppfyllda litar Abraham helt enkelt på att Gud både vill och kan göra det han lovat. Den tron håller att leva och till slut dö på.

Förbön

Herre, vår Skapare och Frälsare, vi tackar dig för att du i mäktiga kärlek har skapat hela universum, och placerat oss i det som dina avbilder. Ibland kan vi känna tvivel på din makt eller på din godhet, särskilt när vi människor drabbas av storskaliga attacker från livets fiender – sjukdom, farsoter, naturkatastrofer och egenskapade katastrofer som krig och förtryck.

Hjälp oss att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må vår herre Jesus Kristus själv och Gud, vår fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och säkert hopp, uppmuntra och styrka er till allt gott i gärning och ord. (2 Thess 2:16-17).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: