2020-04-27: Morgonbön

Måndag, 27 April, 2020.

Psalm 73 – ”Vi till ditt altarbord bär fram”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.”

Bibelläsning – Hebréerbrevet 7:24-27

”Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem. En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.”

Betraktelse

Ska vi kunna förstå Hebreerbrevets bild av Jesus som den definitive översteprästen, som bär fram offret som sonar all världens synd, behöver vi veta mer om översteprästens avgörande roll i den stora Försoningsdagen (Yom Kippur). Detta skildras detaljerat i 3 Mos 16. Översteprästen (”Aron”) måste först rena (1) sig och sin familj, därefter (2) det heligaste och (3) hela templet, sist (4) offeraltaret framför templet. När templet skall renas går han in i det allra heligaste med två händer fulla av rökelse som läggs på glöden framför arken. Arken(s lock) är platsen för Guds närvaro, Guds ”tron” på jorden, (2 Mos 25:22; Hes 9:5 ”försoningsstället” eller ”nådastolen”). Den platsen måste döljas för mänskliga ögon av rökelsemolnet, ”annars kommer han att dö” (v. 13). Därefter kan Aron stänka blodet av tjuren och den första syndabocken på ”Guds tron”. ”Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott från alla deras synder” (16).

Efter att ha renat altaret framför templet på samma sätt, är Aron färdig för huvuduppgiften, att försona Israels folk. Han ska ”lägga båda händerna på den levande [andra synda]bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken ”utanför lägret” och släppas loss därute i öknen” [för att dö där], v. 21 f. — ”Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder”, v. 34.

Denna försoning upprepas en gång per år, och är för varje israelit en dag för späkning, total fasta, syndabekännelse och försoning med Gud (och människor).

Jesus går in i rollen som bringare av försoning, men den stora skillnaden är att inga djuroffer sker, och att syndabocken blir han själv. Han är både Överstepräst och offer. Han tar på sig alla andra människors synd och skuld och dödsstraffet för dem, när han dör på korset. Och då är all försoning gjord. Den behöver aldrig upprepas, den räcker för alla, i evighet.

När våra liv i dopet förenas med Kristi liv, död, och Eviga Liv, då gör vi det vi uppmanas till i Heb. 13:13 ”Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek.” Det är Livgivande.

Förbön

Himmelse far, du som är vårt ursprung och vårt mål, du som oändlig i din kärlek och barmhärtighet, tack att du sände din son att gå korsets väg för vår skull. Tack att du vill och verkar försoning med dig, i människor och i hela den värld som du skapat och älskar. Vi ber dig: Hjälp oss att idag förstå något ytterligare av vad du har gjort och gör för oss, och därmed något mer av din kärlek till oss.

I början av denna dag och denna vecka ber vi åter om din närvaro och ditt förbarmande i och över det som nu sker: i världen, i Sverige, i vår närhet och inom oss. Tack att du ser och redan är i det som sker, tack att du inte är långt borta från någon enda av oss. Vi ber om synliga ingripanden från dig, för världens skull och för ditt rikes och din barmhärtighets skull. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer. (Upp 1:4)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.