2020-04-25: Kvällsandakt

Lördag, 25 April, 2020.

Psalm 512 – ”Det ringer till vila”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Herre, kom med din tröst och ditt ljus, vänd oss mot dig, vår blick, vårt hjärta, våra sinnen. Skänk den stillhet som gör att vi ser att du var här redan innan vi ropade till dig. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 4:1-9

”Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: »Hör! En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.« Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«”

Betraktelse

Den här kvällen återvänder vi till den text som lästes i morse, eftersom vi då konstaterade att det finns mer att lyfta fram ur den här liknelsen. Det finns ju egentligen alltid mer att upptäcka i alla bibelns texter, eftersom Guds Ord är något levande som alltid förmår och vill säga något mer och tala till oss på ett nytt och djupare sätt, men just den här dagen kändes det särskilt påkallat att återvända till samma text två gånger.

Imorse stannade vi upp inför att Jesus gjorde förberedelser för att bli hörd, och inför hur liknelsen ska uttydas och förstås. Jesus själv förklarar dessutom liknelsen för lärjungarna efter att han berättat den (se Mark 4:13-20). Nu ikväll ska vi stanna upp och göra ytterligare några understrykningar i de här versarna, men förutsättningarna är desamma som i morse: Det är vi som är såningsmannen, det är det glada budskapet om Jesus Kristus som är sådden, och de människor vi möter och försöker dela ordet med är de olika jordmånerna som sådden kan falla i.

Den första understrykningen blir att såningsmannen gick ut för att så. Det står ingenting om hur såningsmannen planerade, beräknade eller diskuterade igenom det han skulle göra med någon, han bara gick ut och sådde. Det kan vara en påminnelse till oss: Att fundera och inte minst be över sitt uppdrag som såningsman är inte fel, det är något gott. Men som såningsman är uppgiften (också) att så. Planering kan vara bra, och bön är ett måste, men vi får inte glömma det som gör en såningsman till såningsman: att någoting blir sått.

Sedan kan vi tänka när vi läser liknelsen, det blir den andra understrykningen, att såningsmannen verkade vara ganska dålig på sitt jobb. Det som han sådde ut verkade hamna lite överallt, så att bara en liten del av sådden hamnade på ett ställe där det fanns god jord för sådden att växa i. Såg han inte var han slängde ut sådden? Det kan vi som läser inte veta, men en sak vet vi: vi ser inte var vi slänger ut vår sådd. Visst kan vi gissa eller misstänka att den ena eller andra personen i vår närhet kan vara mottaglig eller inte, men vi kan aldrig veta säkert. Vi kan nämligen aldrig veta vad som djupast sett pågår i en annan människas inre. Men det gör Gud, och Gud kallar oss att vara såningsmän i hans tjänst. Därför ska vi inte vänta in det rätta tillfället innan vi sår, för vi kan inte veta när det infaller och kan därför missa det. Istället ska vi så överallt och hela tiden, göra som Paulus säger till Timotheos i sitt andra brev till honom: förkunna ordet, träd upp i tid och otid (2 Tim 4:2). Så överallt och hela tiden, för åtminstone en del hamnar i den goda jorden och växer och blir till skörd, det lovar ju Jesus.

Så till den sista understrykningen, som handlar om vem dessa ord är riktade till. Det hade samlats mycket folk vid den där sjön, så Jesus talar inte specifikt till lärjungarna eller till någon annan särskilt utvald grupp som fått till uppgift att sprida budskapet om honom. Han talar till alla människor, det förtydligar han då han säger: Hör, du som har öron att höra med. Det kan inte betyda annat än att dessa saker och är din och min och alla människors uppgift, också den här dagen.

Förbön

Käre Herre, himmelske Fader, tack att livet med dig också är ett liv där jag har till uppgift att ge vidare. Hjälp och vägled mig i mitt uppdrag som såningsman, och påminn mig att det är själva sådden som är det som ska bli gjort. Tack för förtroendet att få vittna om dig utifrån de gåvor jag har fått. Hjälp mig med min frimodighet, så att jag inte behåller dig för mig själv.

Vi ber denna kväll åter om ditt förbarmande över din värld och allt som du skapat. Grip in i vår värld, hjälp oss att vårda och förvalta din skapelse och tjäna dig i allt. Vi ber särskilt om ditt förbarmande över de sjuka och de döende, kom till dem, var dem nära. Hjälp oss att leva för dig så länge vi lever, idag, imorgon och alla dagar. I Jesu namn, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Kor 13:13)