2020-04-19: Morgonbön

Söndag, 19 April, 2020.

Psalm 743 – ”Var glad, för Kristus lever.”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Gud, gör mitt inre till en plats där du bor. Väck glädje och sång över dig inom mig, och kom här och nu med din stillhet, så att jag kan höra det du har att säga. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 20:24-31

”En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.”

Betraktelse

Den här söndagsmorgonens text är samma text som läses i många gudstjänster idag. I den läser vi om hur lärjungen Tomas inte var med när Jesus uppstod och visade sig på påskdagen, och att Tomas därför inte kunde tro på vad de andra lärjungarna berättade. Tomas kallades, står det, för Tvillingen, men han är också känd som Tomas Tvivlaren. Av den här morgonens text förstår vi varför.

Sedan går det, läser vi i texten, en vecka från påskdagen. Det är alltså samma dag som det är idag. Lärjungarna är åter samlade, och den här gången är också Tomas med. Jesus kommer till dem, trots de stängda dörrarna, och hälsar på dem på samma sätt som en vecka tidigare: ”Frid åt er alla.” Och han säger till Tomas: Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro! Tomas tror, och svarar: Min Herre och min Gud.

Det är lätt att vi tänker: ”Jag är lite som Tomas med mitt tvivel, tänk om man fått vara med då, och verkligen se Jesus. Till och med få se spikhålen och känna om de verkligen var riktiga. Då hade jag aldrig tvivlat mer, utan verkligen kunnat tro! Då kan det vara på sin plats att påpeka: att tvivla är en del av tron. Tomas gör i det avseendet inget fel när han tvivlar – han visar bara att han är människa. Felet som Tomas gör, och som också vi kan göra, det är att han ställer krav för att kunna tro. Också vi kan komma att tänka: om bara det eller det händer, då tänker jag börja tro.

Men: En tro som försöker ta sin början i att vi ställer krav och Gud levererar – det är ingen tro. För i den ”tron,” den relationen, skulle Gud inte få vara Gud. Han skulle då bara vara en kosmisk betjänt, som vi med våra krav har tagit som gisslan. Och så kan aldrig trons relation se ut. Eller någon annan kärleksrelation heller, för den delen.

Jesus gav Tomas vad han behövde för att tro, det visar oss någonting: Han vill ge åt var och en vad den behöver för att tro. Men, eftersom Jesus inte vandrar bland oss på samma sätt som han vandrade med sina första lärjungar, så arbetar han inte heller på samma sätt som då. Men, han vill och kan fortfarande ge åt var och en av oss vad vi behöver för att tro. Och kom ihåg: du och jag är kallade att leva som Jesu lärjungar i just den här tiden, med alla svårigheter och möjligheter som det innebär. Jesus är förmögen att ge sina lärjungar vad de behöver för att tro, också dig och mig, också idag. Det vi behöver för att börja tro är aldrig att ställa krav, det är något annat.

Från människans horisont, från ditt och mitt håll, måste tron ta sin början i längtan, och sedan behöver den längtan formas till en tillit till att det som vi hört och läst är sant. Från Guds håll tar tron sin början i att han är den han är, den älskade och sökande guden, som söker och älskar oss, oändligt mycket mer än vad vi någonsin kan söka och älska honom. Så är det också idag: Den Gud som söker och älskar oss, han har det som vi människor behöver för att tro, också den här dagen.

Förbön

Käre Herre, tack att du ger oss också den här dagen, och tack också för att du vill använda oss, också den här dagen. Tack att du har och vill ge det som vi behöver för att tro på och växa i tro på dig. Hjälp oss att inte ställa krav och kräva bevis för vår egen osäkerhets skull, utan hjälp oss att komma i djupare kontakt med vår längtan efter dig, och använda den längtan som trons bränsle.

Idag ber vi särskilt med alla dem som inte har någon gudstjänst att gå till. Herre, möt oss där vi är, tala till oss också idag, låt oss få känna gemenskap med dig, du som i dig själv är gemenskap. Hjälp oss att i denna tid på ett fördjupat sätt söka dig i bönen, för vår skull, för världens skull, och för ditt rikes skull. Herre, välsigna och bevara oss i ditt namn och i din närhet, också i denna tid. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26)